Nu är jag på benen igen. Eller ja... Hyfsat. Usch, vilka dagar det varit. Blev ordentligt sjuk, och en lättare mjölkstockning med. Jag hade ju en tanke på att amningen skulle vara sånär avslutad vid det här laget nu. Men men. Bara att börja om igen med avvänjningen. Inte så mycket att göra åt det som varit.

Det började i lördags då var vi på kalas. Sambon, hans lillasyster och hans far fyller år med några dagars mellanrum så det blev ett gemensamt kalas även om det mest var för svägerskan skull. Var runt i lite affärer först och i sista affären började jag känna mig konstig och hängig. Det hela slutade med att jag fick lägga mig på svägerskans säng för att vila större delen av kalaset. Dagen därpå blev jag sängliggande hela dagen, 39.4 graders feber under dagen gjorde att jag fick vara i karantän i sovrummet. Varvade dagen med att sova och läsa. Läste 4 böcker, dock så minns jag knappt vad som stod i dem – så läser jag om dem om ett par veckor så kanske det är som att läsa helt nya böcker?

Igår så stannade sambon hemma från jobbet. Och jag var än en gång förvisad i sovrummet. Dock var jag inte lika lydig som dagen innan, men kände mig bättre och var rätt rastlös. Hostan är det som var värst då det stör alla andra, speciellt Liten då han blir väckt eller rädd, men bröstet gjorde lika ont som innan så personligen vet jag inte vad som var värst. Blev bara 2 böcker denna dag.. .Natten till idag var febern lägre, 38.3 men nu är den borta som tur är. Jag älskar alvedon...

Lillan har varit på dagis idag, och svärfarmor kom som en räddande ängel och tog med sig Liten och hunden vid lunchtid och hämtade även Lillan från dagis så jag verkligen kan få lite lugn och ro. Smärtan i bröstet är inte alls lika intensiv och jag blir inte lika svajig att vara uppe en stund. Men behöver verkligen vila. Är så otroligt tacksam över all hjälp vi får av sambons farföräldrar! Om ett par tre timmar är hela familjen hemma igen, men just nu så ska jag bara njuta av min ensamtid. Trots den envetna hostan.