Sömnigt mys tidigare uder morgonen...

Liten är sjuk. Snorar massor. Svårigheter med att amma, han kan inte andas genom näsan. Natten till igår var väldigt sömnlös, så fort han inte vaknade och skrek så låg han i sömnen och lät ungefär lika mycket... Natten till idag var inte heller så härlig, sambon hade Liten på bröstet hela kvällen och på natten fick jag sitta upp och amma honom. Efter att ha varit vaken sedan 03.30 så fick jag slutligen nog och känner att jag verkligen behöver sova lite jag med så väcker jag fadern för att han ska ta över. Hade ingen aning om vad klockan var alls, men han kikar och då inser han att klockan inte ringt när den skulle vilket gjort att han försovit sig. Idag skulle han vara på möte en bit bort, så han skulle åka tidigare. Så han kom upp i väldig fart för att ge sig iväg. Själv låg jag kvar med en jätte pigg son som mycket hellre ville leka än att sova. Jag ville så gärna gråta men ögonen var för torra!

Men seriööööst...

Det som inte hanns med, utlovad frukost med Lillan, påklädning utav henne- även om hon sköter det själv så kan det krävas en viss övervakning... Samt morgonpromenaden med hunden alltså föll på mig samt mina "egna sysslor" på det som att få henne att borsta tänderna, håret och så klä på ytterkläder samt ta henne på dagis. Denna morgon skulle det varit avslutning på babyrytmiken också, men med min sömnbrist och Litens näsa fick vi ställa in. Väldigt synd. Det första vi ser när vi kommer till dagis är en stor lapp om "HAR ETT FALL AV VATTKOPPOR"... Står där och överväger om jag ska dra hem ungen igen, men då dyker Lillans bästis upp i sidofönstret utklädd till prinsessa. Jätte glad. Och bara väntar på min dotter. Samtidigt dyker fröken upp i dörren och säger att "det var ju förra veckan så hon skulle ju redan ha blivit smittad"... Eh... bra? Jag kände att en sömning mamma och en sjuk lillebror inte hade så mycket att komma med jämfört med prinsesslek med bästisen...

Väl hemma tog det en stund för den lille sjuklingen att komma till ro. Eftersom vi sitter upp så vilade han tungt i min famn, så som han nästan aldrig ligger längre nu när han har blivit större. Hur mysigt som helst! Precis efter att han har somnat, och jag har tagit inläggets första bild, så plingar det ihärdigt på dörren... Hunden går bananas och de stackars utsända vågade nog inte komma in med huvudnyckeln... Det är nämligen så att vi fick en lapp från hyresbolaget om att det ska ske en radonmätning. Och att det bara skulle ta någon minut att göra... Men så mer specifika var de inte om tidpunkt, då de skulle komma under dagarna 21-22-23-24... Det var ju egentligen självklart att de kommer under denna förutsättning, inte under gårdagen när man verkligen gick och väntade på dem.

"Vad vill du bli när du bli stor då, lille vän?" frågar fröken. "ENERGIJÄGARE!"

Jag gick och öppnade iklädd grå långkalsonger, som jag aldrig tog av mig efter den svinkalla dagispromenaden, sambons svarta tröja. Ingen bh, osminkad och håret åt alla håll - då jag hade baxat upp mig huvud mot en massa kuddar under amningen. Jag kände mig... Fantastisk... Ehm...  Och så en yrvaken förvirrad bebis i famnen. Hej white trash mama! Sömnbristen la nog till den lätt nedknarkade touchen som saknades. En cigarett i mungipan kanske och... Voila... In kom de, snabba var de, och fortfarande med skorna på i alla rum. Tack. För. Den. Jag har ju bara en bebis som kryper här... Men visst, dammsuga och torka golv tar inte alls så lång tid, dumt att lägga några sekunder på hyfs... Eftersom en powernap tydligen räckte långväg för Liten så blev det alltså lek istället för sömn efter vi hade låst dörren. Mamma ville helst dunka huvudet mot spjälsängsräcket men då får väl Liten kanske dumma idéer. Mer än dem han redan har om att bita i det... Men tillslut kunde vi börja om igen. Vet ni hur svårt det är att snyta näsan på en bebis? Ordet fräs finns ju liksom inte... Han blir så skräckslagen, den stackaren. Han somnade äntligen om. Hans far ringde på telefonen...

Kopplar bort samtalet och smsar istället. Lovade att ringa när jag vaknade. MÅSTE VERKLIGEN SOVA... Somnar själv. Vaknade i en underlig ställning där båda armarna somnat. Rejält. Försökte röra några sovande fingrar, vaknade till lite mer och insåg att jag var himlans kissnödig. JAG ORKAR INTE. Somnar om. Fort. Det gör jag aldrig annars men tänk om Liten skulle vakna när jag går upp? Jag kissar nog hellre på mig. Drömmer massa konstigt. Att jag är på toa men att det aldrig tar slut, om kinesiska lyktor på nyårsafton och att cirkusen kommer och slår sig ner på gångvägen bredvid huset. Att jag arg som ett bi springer ut för att hämta pulkan och babystolen som sambon av någon anledning kastat ner från balkongen. Väl ute är jag hunden med i koppel, som plötsligt inte är hund längre utan en prickig ponny som jag är ute och går med med ridhjälm på huvudet. Att cirkusdirektören delade ut en fribiljett och försöker stjäla en kyss när han får en kram. Vart kom allt detta ifrån egentligen?

Vaknar igen. Satans vad kissnödigt det var nu. Huvudet värkte som tusan. Gick på toaletten, varje steg gjorde ont, och minns drömmen och jag undrade hur det egentligen står fatt med mig. Avbröts av att jag börjar störtblöda näsblod. Jag längtade ju tillbaka till sängen! Liten hade ju inte ens vaknat! VAD ÄR DET HÄR?! Ringde upp sambon, som inte hade "velat något särskilt". Suck. Gnällde lite ynkligt för honom medan jag pressade tre blodapelsiner så jag kan svälja en järntablett och en huvudvärkstablett. Liten vaknade, och det första hans små glada ögon riktar in sig på när han vaknat till ordentligt var den vita tussen i min näsa. "Den ska jag ha!" meddelar de små fingrarna som sträcktes fram...

Ja, ni kan ju förstå att det kommer vara en hel del bröllop i denna bloggen nu ett tag. Så vart har vi kommit i alla förberedelser för bröllopet nu då? Tja.. Först och främst så har vi bestämt oss för bröllop, så det är ju alltid något. Och så har vi berättat för Lillan så nu är det är ju i princip kört att ångra sig nu. Festlokal är preliminärbokad, får se om vi slutar med den eller inte. Massor av internetsidor är genomsökta, och har på bara några dagar skrivit ned 7 sidors dokument med ideer. Preliminärlistan med gäster, alltså själva "baspersonerna" runt omkring oss är skriven och det blir cirkus 50 stycken. Det kommer säkert försvinna och tillkomma några personer - men vi får se.  Böcker på biblioteket är lånade, och jag vet ungefär vilken bröllopsklänning jag kan tänka mig och menyn har formats. Maten började jag ju med typ det första jag gjorde...

Vi har beställt caketopper, den är "bara sååå oss". Till och med min blivande make höll med. Börjat småträna lite, för min hållning är ju som en säck potatis... Snygga bröllopsbilder det blir där... Eller inte. Annars så har man en liten känsla av att man är på lite djupt vatten, för detta kändes från början väldigt enkelt men har nu insett att med ett bröllop kan man nog nästan göra hur stort som helst, så länge plånboken tillåter. Det var inte "bara" en fest med ett kyrkobesök innan. Det "ska" vara ringar, klänningar, slöja, blommor... Alltid är det något nytt som dyker upp... Men kul är det, detta planeringsstadium. Jag är ju lite av en perfektionist, men jag vet ju om det så, måste påminna mig om det bara iblad när stressen kommer gnagandes. Detta ska vara någonting som är roligt, inget annat. Punkt.

Från början hade vi bara berättat för 2 personer. Min mamma och sambons farmor. Några dagar senare så ringer min mormor och gratulerade - då min moster berättat för henne om bröllopet... Sambons pappa ringde också, och undrade om klädkoden. Snacka om överraskning när inbjudningarna kommer på posten. Eller? Behöver vi ens skicka ut inbjudningar? Alla verkar ju veta redan...

Idag, snart, ska vi ge oss ut för att titta på kyrkor!

Men helt allvarligt, unge man. Dagen efter förra inlägget var han på det igen...

Men en annan väg!

Helt ärligt, vad har hänt med min goa lille son? Varför vaknar han varje natt? Mamma vill sova! Numera är han så ruskigt snabb och ska klättra på ALLT! Toalettlocket går att öppna! Vissa skåp går att öppna! Mat och vatten skålen till hunden glöms ibland nere på golvet... Mammas nattduksbordslampa är super skoj att tända... Storasysters rum måste vara som Nirvana... Han har också upptäckt böckerna i bokhyllan, och han nöjer sig inte med att dra ut en om man säger så...Börjar han gå och springa snart så kommer jag vara totalt slut och redo för att bosätta mig i ett rum som enbart består av madrasser och en tröja som gör att jag kramar mig själv...

För en månad sen kunde han knappt ta sig någonstans, sakta och lite som en bladning av en säl och krokodil. Man visste exakt vart han var och gjorde man något som krävde ett öga så kunde man vända sig om och han var max en meter bort... typ. Tiden går så fort! Inser att det är 2 månader sedan han döptes. Och jag har fortfarande inte fotat honom i klänningen som jag tänkt göra eftersom jag inte var jätte nöjd med fotona i den mörka kyrkan... 2 månader! Vad händer med livet?

Livet enligt liten:

Oh Yes:

Sjunga imsevimse spindel! Så kul!

Undersöka, allt, mycket noggrant. Helst med munnen.

Böcker! Det finns massvis! Goda att tugga på!

Klättra! Soffkanten, sängkanten, toalettstolen, diskmaskinen, datastolen... Jag rasar inte lika ofta längre... Kanske kan jag börja gå utan händer som de andra gör?

Snören! Av alla dess slag, men helst presentsnören! Fantastiskt fascinerande!

Pussas! Det där med läpparna kommer jag nog på senare, det är mer ett öppet gap som träffar mammas kind. Men utan tänder! Inte det minstaste lilla nafs! Det är kärlek det...

Storasyster! Ljus och rörelser, finns också i massor! Och så är hon duktig med att lämna roliga saker lite överallt som egentligen ska vara i hennes rum... Men som jag egentligen inte får röra... Men ALLT som ligger på min nivå är MITT!

 Favoritstorasyster på bibblan igår...

Big nono:

När mamma får för sig att gå ifrån rummet, det kvittar vem som är med mig... Vadå sitta själv på toaletten? Varför vill mamma det? Mamma kan ju ha mig i knät! Ha en blöja...

Sova länge... Då ligger jag ju still. Urtrist.

 Mamma har börjat blivit arg och säger jätte fula ord som Nej och Ajaj. Störtlöjligt. Då blir jag arg tillbaka. Eller skyndar på med vad jag gör lite till då hon brukar komma och ta bort mig. Tråkmåns! Jag vill ju bara veta om eluttaget går att peta i...

Välling... Men helt ärligt varför? Mamma är ju precis där!

(Men vällingen jobbar vi med. Köpte en päronvälling igår, och han drack efter många om och men nästan en liten flaska! Framsteg!)

 "Mammaaaaaa.... Sitta ned utan mig?!"

Kommande:

Jag SKA in i vitrinskåpen, där alla filmer och tvspel står. De liknar ju böcker, de måste väl smaka likadant?

Fått syn på toapappersrullehållaren i badrummet. Mjehehe... Jag vet vad papper är... Det är JÄTTEROLIGT att riva sönder i små små bitar!

 Jag tänker inte ge mig förän jag har smakat på varenda bok!

Storasystersrum! Never ending story... Just saying...

 

 

Under tiden jag har skrivit detta inlägg (började vid 10...)

så hörde jag ett "nomnomnom" bakom mig..

 

.

Nu under kvällen kom Lillan hem efter att ha varit bortrest sedan i onsdags(!). Vi berättade för henne den stora nyheten om att "mamma och pappa ska gifta sig till sommaren". Först blängde hon och meddelade att det fick vi minsann inte alls... Men vi kompromissade med att hon skulle få vara tärna, strössla rosenblad längs kyrkogången och det viktigaste av allt... Hon skulle få ha en finare klänning än vad jag skulle ha... Då blev det helt okej.

Men klänningen ska inte få vara vit, för folk kunde ju då tro att det var hon som skulle gifta sig. Färgen skulle otippat vara rosa, högodds där... Så sa vi att lillebror kan bära ringkudden. Då snörpte hon ihop munnen, och tyckte att hon kunde göra det. Så kunde han kasta blombladen. Men tänk om han äter upp dem? Då helt plötsligt så skulle Lillans bästa kompis från dagis vara med. Hon kunde strössla ut dem, för att undvika att lillebror skulle undvika att tugga blad. Vi satta allihop på hennes säng och pratade om bröllopet. Om att vi kanske ska åka häst och vagn, beroende på vart vi nu hamnar. Att vi ska ha en stor fest efteråt. Och vilka gäster vi skulle bjuda. "Tomten!" svarade hon.

Och vad vi skulle ha för mat och dryck:

Lillan: Kaffe!

Pappa: Och te, till dem som inte dricker kaffe...

Lillan: Mmm... Och dricka till barnen, för vi dricker ju inte kaffe.

Pappa: Öl då?

Lillan: Nej...

Pappa butter: Jo! Det ska visst vara öl...

Lillan: Okej då. Men du får inte dricka, pappa.

Pappa: VAD?

Lillan: Du får inte dricka, för man blir yr i huvudet då!

Mamma tänker: Mjehehehe...

Hon tyckte också vi skulle ha bal för att "dansa med sin brud". I högtalarna ska det vara specifikt vara Loreen... Undrar om man kan bjuda självaste Loreen? Är väl större trolighet att hon skulle komma än tomten? Så började Lillan detaljerat beskriva att hon skulle dansa med bästisen, och när vi förslog att de isåfall också skulle dansa med pojkarna också blev det en histora i något som jag förstod skulle bli en ringdans med alla gästerna... Efter det började det mer spåra ur, lillebror skulle ha julgransglitter i håret medan hon skulle ha en blomsterkrans OCH en tiara på sig. Från förslag och "bra idéer" från hennes sida blev till mer av begäran och bestämt att vi skulle ha hennes rosa adventsljusstake samt en julgran med.

Fick lite barskt säga åt henne att det faktiskt är mamma och pappa som gifter sig och vill samt ska bestämma, och inte hon. Hon får bestämma (till viss mån, men det avslöjar jag ju inte) att hon får bestämma på sina födelsedagskalas och när hon väl gifter sig. Och vill hon ha en julgran då så får hon väl ha det, men jag tänker inte ha det på mitt bröllop i juni!

Och om hon gifter sig överhuvudtaget allas i framtiden så får hon allt ta och hitta någon ny tilltänkt gemål. För den ena hon vill gifta sig med är sin pappa, vilken jag nu kommer lägga beslag på. Och den andra är sin bästis. Som är en flicka. Som är från Irak. Där de senare ska bo... Så om inte revolutionerande synsätt, traditioner samt lagar ändras fram tills dess verkar det som vår lilla tös kommer förbli ogift...