Hello hello
Jag lever... Trots frånvaron. Har börjat jobba lite extra, vilket har slukat endel tid och energi. Maken har varit borta en del också, varit på kurs och kom hem idag. Äntligen är maken hemma nu. Han hann väl vara hemma 20 minuter innan han blev utringd på match... Så desperata att de kom och hämtade honom till Forshaga... Själv blev jag inringd för en veckas jobb nu, då har suttit och skrivit på ett familjeschema över den kommande veckan. Vem som lämnar, hämtar, extra tid på dagis, hundvakt, barnvakt, när vi ska storstäda och när vi måste storhandla. Maken ska vara borta torsdag-lördag så jag känner att detta blir en riktigt grisig vecka tidsmässigt. Släng in ett sjukhusbesök för sonens öron samt toppat med BVC besök med tillhörande spruta för honom också... På samma dag!
Just ja, har jag sagt att bilen fullständigt lagt av? Och jag hittar inte cykelpumpen... Go veckan... Go veckan... Go go go veckan... Lovely... Verkligen... Ligger väldigt efter med bilderna också, så stressad över det. Men det är liksom för riskabelt att sitta med dem när ögonen går i kors. Vill inte gärna göra om dem heller. Men kunderna visste om att det kunde ta lite extra tid, det är mest moi som flåsar mig själv i nacken...
Hänt massor den senaste månaden också positiva och negativa saker. Har äntligen kommit till den punkt att jag kan vända det jobbiga till positivt negativt... Hur lät det där? Får se vad jag delar med mig av, men det positiva ska jag försöka hinna ikapp med här på bloggen!
Alltså jag försöker verkligen... Nästan... Okej, inte alls...
Försöker finna en gnutta medkänsla för min man, för visst är det väl lite synd om en varmblodig man att ha en isbit till fru... MEN eftersom det är jag som är isbiten ifråga, så känns det ju inte riktigt helt från hjärtat...
Ibland får till och med jag en chock övertemperaturskillnader när jag "smyger mig nära för vara gosig" aka "attackerar utan pardon"...
För en stund sedan vaknade sonen, och då hade mina tår hunnit ökat en halv grad till fryspunkten, går maken alltså frivilligt dit för att få honom att lugna sig eftersom "Annars måste vi börja om från början!"
Maken hann knappt komma ur sängen innan jag på två röda slank över till hans uppvärmda sida samt under hans lika uppvärmda täcke. Själv tyckte jag min förklaring "Jag håller din plats varm åt dig!" lät riktigt rimlig...
Att döma efter hans fnysning så säger det mig att han inte på något vis höll med. Men vet ni vad? I don't care, jag håller på att bli varm!
Ibland får till och med jag en chock övertemperaturskillnader när jag "smyger mig nära för vara gosig" aka "attackerar utan pardon"...
För en stund sedan vaknade sonen, och då hade mina tår hunnit ökat en halv grad till fryspunkten, går maken alltså frivilligt dit för att få honom att lugna sig eftersom "Annars måste vi börja om från början!"
Maken hann knappt komma ur sängen innan jag på två röda slank över till hans uppvärmda sida samt under hans lika uppvärmda täcke. Själv tyckte jag min förklaring "Jag håller din plats varm åt dig!" lät riktigt rimlig...
Att döma efter hans fnysning så säger det mig att han inte på något vis höll med. Men vet ni vad? I don't care, jag håller på att bli varm!
Kvällskvisten
Kvällen blev långdragen då barnen aldrig tycktes komma till sängen. Och när de väl fått täckena uppdragna, puss och godnatt så sprang sonen fram och tillbaka en miljon gånger. Först kom han med flaskan som han lämnade, och gick tillbaka. Sen kom han själv, och gick tillbaka. Kom med täcket, och jag gick med in då jag trodde han ville bli omstoppad. Kom med täcket igen, då fick han gå tillbaka utan det... Kom in med kudden, och vi gick tillbaka. Kom med kudden igen... Ja, den visan... Och några gånger till däremellan...
Idag har varit en annorlunda dag, hade kameran med, och jag hade tänkt att ha världens bildinlägg här... Men jag har förlagt kameran! Har gått några varv runt, men hittar den inte!
Om jag inte rycks in på jobb imorgon så ska sista dagisandningshålet gå till enbart till bilder, för att få dem klara. Maken är borta hela dagen imorgon, födelsedagsfirande på fredag och så är han väck hela helgen också... Så det lär inte bli så mycket gjort på denna fronten då. Hoppas jag hittar kameran imorgon också...
Ångkokt, oplanerat olägligt & oväntade naturbilder...
Efter fotograferingen igår så skulle vi ta oss en tur till Forshaga. Vi brukar ju åka upp dit då och då och hjälpa släktens äldsta med trädgården och städning - eller vad det nu kan vara, med jämna mellanrum. Vi kom knappt ut från stan innan det började plinga om att vattnet var slut och bilen kokade... Stannade vid närmsa möjlighet, en bussficka. Inte kunde vi vända så smidigt heller och tänkte att det kunde funka då det slutade låta och lysa. Totalt två bussplatser och sist rastplatsen strax innan Forshaga fick vi fick stanna en längre stund. Medhavda vattnet var slut, men den kära klarälven rann bredvid så maken knöt skorna fick ta sig ned. Herregud, visste inte att det var så brant där!
Trädmetoden upp, kryssade sig fram ifall han skulle trilla bakåt så skulle han bli stoppad av ett träd...
Hjälten tog sig upp...
Alltså.. man vet att man kanske är något fotoskadad om man på allvar stå och funderar på om man ska gå och ta bort den där fula plogpinnen så jag kunde ta bilden, och sedan sätta tillbaka den... Men detta var ju mer en spontanbild så jag beslutade mig för att det fick vara kvar... Motorhuven fick stå öppen länge och så kyla på utifrån med vattnet. Ungarna var väl... Sådär glada... "Kan vi åååka snaaart?!" Väl hemma hos släktingarna så laddades det rejält med vatten.
Vi hade iallafall tur med vädret...
Ikväll tänker jag gå och lägga mig sist med flit, för husfridens skull...
Först jobbar maken hela dagen. Sen efter jobbet var det något domarmöte. Jag lagar mat, duschar barn, lägger barn och allt däremellan som lek/tröst/mys/skäll och börja om igen... När lampan äntligen är släckt, går jag till soffan och hinner precis få filten, som är uppdragen till hakan stillad. Klockan är 20. Då kommer maken. Hunden som ligger i fotändan i sonens säng, far upp och skäller- likt varje gång ...någon form av rörelse/ljud är i lillhallen, i tron om att det är inbrottstjuvar... Jag hoppas verkligen att hon tror det och inte bara gör det för att vara jävlig... Från barnens rum hörs lyckliga "Pappa! Pappa! pappapappapappapappapappaaaaa" Efter en ny godnattomgång kommer han till soffan. Och snor fjärrkontrollen. Och slår på ...
F O T B O L L S Ä C K E L G A L A N !
Han får titta. På nåder. Mest för att jag inte hunnit fastna i något än. "Det är ju bara en gång per år". Ungefär som Allt annat som bara sker en gång, men som löper efter varandra så hela årets tablå fylls av "Once a year" händelser...
Jag sätter mig vid datorn och jobbar av lite, skickar mejl och knyter lite på en ny fotograferingskontakt med minst ett par fotograferingstillfällen efter sig. Galan följs av nyheterna, där allt om senaste naturkatastrofen åter rabblas upp och visar samma bilder. Ångest. Sen om det senaste tårttjaffset. Snacka om att vara helt relevant efter att just fått höra om att minst 10 000 just d ö t t ??? Och vad kommer sedan? SPORTEN. Som är ett återupprepande av som just sänts. På samma freaking kanal... Efter ett evigt rabblande så vänder jag mig om och ska säga något och då ser att karlsloken SOVER!
Bittra tankar, våta fantasier om skiljsmässa och hot om att han fan i mig kan stanna på den där soffan natten igenom far blixtsnabbt genom mitt huvud... Detta är ett ständigt återkommande, skitirriterande, inslag av flera "jätteviktigtattsepåjustnidettauuu" kvällar...
Måndagssvammel
Sakta men säkert får jag undan lite från allt jag rensat ut. Skänkte bort barnens tidigare madrasser då de har nya sängar, böckerna har kommit till en ny boknarkoman, ett regnskydd har hittat en vagn, kläder som får bäras på nytt. Har fortfarande ett berg av barnkläder dock. Porträttbilder har lämnats också. Lagt in nya.
Dagen idag har varit stillsam och lite ensam, och jag har väl varit lite likt bilden - fallen. I soffan...Världens bästa faster, makens faster, kom och tog med barnen ut på äventyr. Hela dagen. Och avslutade med presenter... Till mig... Hallå liksom... Come again...
Ny sida - Karlstadbloppis
Startat en ny blogg, www.karlstadbloppis.blogg.se heter den. Som ni vet miste jag facebookoskulden för inte så länge sedan, och fick höra om alla deras köp och säljsidor. Jättebra tyckte jag, och la upp lite. Men. Stort men. Om man inte träffade helt rätt med personer, som förstod sig på märket så verkar det bli diskussioner om prissänkning etc. Verkar vara svårsålt just där, för det ska vara ohyfsat extremt billigt eller bortskänkes. Tyckte det verkade så smidigt då jag skrev in mig på Karlstadsidor.
På Tradera blir det fajt, och priserna kan trissas upp rejält. Men. Det blir ju en avgift för den som säljer från Tradera och för köparen i form av frakt. Om man inte har tur med att någon bor i Karlstad, men hur ofta händer det? Blocket är också bra, men där är det också avgift på annonser. Här sitter jag och fortfarande är i sorteringsstadiet.
Upptäckte att det man lagt upp på facebook ofta snabbt försvann en bit ned, ju fler som skrev i. Så även om "rätt person" skulle komma in på sidan skulle det vara lätt att missa, då det inte är uppdelat p samma sätt som blocket. Startade en dissusion om att starta upp en bytesgrupp - så man inte i ren trötthet på att inte få det sålt slänger det i soporna eller myrorcontainrar. Visst, sådan är ju nobelt också, men man står där utan någonting som man kanske behöver för att uppdatera barnens kommande storlekar.
Så jag gjorde denna sida nu, för eget bruk än så länge. Olika kategorier så man slipper gå igenom barnkläder när man bara är ute efter böcker. Från jättebilligt till bara billigt, beroende på varan. Istället för att slänga in allt här på vanliga bloggen. Inläggen kommer ligga kvar så länge varan inte är betald. Så nu vet ni det. Så in och kika, hittar ni inget kan ni ju tipsa om sidan...
Vår starka fyrbenta tjej...
Vovven hittade en "pinne"...
Före..
Efter...
Någon annan som tänker på en bäver här?
Nar man vet att dagen inte kommer gå som man vill...
Jag har sovit väldigt dåligt en längre tid nu. Så idag tänkte jag att jag skulle lägga mig och sova när barnen är på dagis. Bara strunta i allt, och bara återhämta mig. Bara för att upptäcka att det tydligen ska vara grävarbeten på parkeringen, av det stora igångsatta grävmaskinen att döma, som vi har på andra sidan sovrumsfönstret... I'm so happy...
BLOPPIS: Clip on 14 delar
Säljer 2 set clip on, med olika bredder. Jag köpte två då jag har så tjockt hår, men bara ena är öppnad. Dottern kunde inte låta bli när jag satte i det, så fick aldrig in snitsen med det. Kort efter slutade jag färga håret. Sparade det då färgsuget kommer då och då. Men nu har det gått flera år så jag tänkte om någon annan har bättre nytta av det?
Förlänga eller bygga upp frisyrer?
EDIT: SÅLD!
Hello hello hello
Hej på er! Här håller förkylningen oss i sitt grepp, och jag som trodde jag hade börjat komma ur vaknade i morse med en ond hals... Igen... Nu är Lillan hos gammelfarmor och sonen ligger och sover. Maken är ute på skojigheter och jag meddelande på facebook att hans kollegor mer än gärna får skjuta på honom... Helst enbart honom... Hoppas på många blåmärken och mycket färg i håret när han kommer hem. Ja, jag kanske också vill spela paintball...
Regnet öser ned, och jag har ungefär noll lust att göra någonting alls än att lägga mig under täcket idag. Har massa fina bilder som ska upp här på bloggen, och hemsidan med för den delen, men just nu så är disciplinen inte i topp. Den har också ont i halsen.
Vad ska man göra för mat idag?
Bloppis: Pippitröja & mycket annat
Snabb bild på en nästan oanvänd "Pippitröja"
Suttit och sorterat bland barnkläderna och har massor. Någon som har intresse? "Pojkkläder" från 50-80 och "flickkläder" (mycket rosa) till 98/104. Vill bli av med dem så jag tänker mig mellan runt 15-25 kronor styck när det kommer till paketpris. Billagare också beroende hur mycket som ska vara med. Vissa plagg säljs separat som bilden ovan. Har en rosa åkpåse, resestol, badkarsstativ och en rosa vinteroverall med tossor... Ni kan ju skriva om det finns intresse. Finns i Karlstad och kan även skickas.
Sjukstuga
Sjukstuga här hemma nu, jag och sonen går och hostar ikapp. Han ska vara värst med att ha feber... Har massor av roliga saker att berätta och visa för er men det får komma när orken finns. Nu sitter jag faktiskt vid datorn, men ska snart krypa ned i sängen bredvid sonen. Verkar som han somnat till ordentligt. Det kvittar om jag sover eller ej, bara jag får ligga ned!
Vår vovve får stå ut hon...
Igår hittade sonen ett paket bindor... De stoppade han en och en i glipan mellan kökslådorna och diskmaskinen... Dock var det inte alla, för idag såg jag en storasyster bandagera lillebrors arm. Med en binda. "Det ser ut som gips..."
Kort senare ser jag att lillebror tröttnat och en viss vovve fick vara patient istället...
Sen kom liten herre fram och tog bort den, efter att ha noterat att mamma satt med kameran på klåfingernivå...
"Asså, kan du ta bort honom?"
Ingenting är heligt, inte ens när mamma är sjuk får hon paus
Denna helgen är jag grymt uppbokad. Och dum som man är ibland så sa jag det man absolut inte går säga; "Jag har inte tid att bli sjuk!"
Nu ligger jag här, med ont i halsen. Är nedbäddad i under slafen av våningssängen som patient i barnens rum. Dottern släpade just upp en stor sköldpadda, en sittpall, över mig som den andra patienten...
Jag har fått ett par tomma te koppar samt en plastsmörgås. Och fått låna hennes gosekanin.
Hon skrev upp min journal i sin rosa Hello Kitty dator, la upp datormusen på min arm som någon form av pulsmätare. Samtidigt piper dator "Lek och lär, med Hello Kitty!" Inte nog med att datorn för journaler, den röntgar också! Hon kom och visade på en "röntgen" bild, att jag inte bara ser ut som en knubbig katt, utan anledningen till att jag har ont är att det har fastnat en matbit i halsen...
Nej, nu ska jag visst ta min medicin. Den är i en leksaksketchupflaska. Och äta en gryta med kyckling och bröd... Mums...
Helgsrapport, sömnlöshet och första snön!
Hej bloggen! Lite glest här. Men det har varit fullt upp. Känns jämt som det är något... Sitter på makens bärbara också så det blir inga bilder idag heller då det är skitsvårt att få ur minneskortet från denna när man väl är klar... Hela dagen under fredagen ägnades åt städning och sortering. Kvällen om våningssängen och vi allihop ville "bara bli klara" med det tyngsta, så vi bytte sängar. Det blev senare än vi trodde, men vi grejade det!
Dottern var lite skrajsen när det väl gällde att sova där, men somnade gjorde hon! Sonen fick läggas i vår säng då det drog ut på tiden, och fick sova första natten hos mamma och pappa. Satt och jobbade till 02.30 innan det blev dags att börja göra sig klar. Sen gick hela lördagen i rasande fart också. Mer jobb, maken borta, spring fram och tillbaka med saker som ska in i rätt rum... Väl för kvällen insåg jag att sonen skulle få sova i sin säng under natten. Å hej vad jobbigt det var för lilla mamsen... Alltså, han har sovit borta ett fåtal gånger hos svärfarmor, men alltid i samma rum som mig sedan han föddes. Här är ett par utdrag från facebook (ja, jag försöker skriva där!);
Runt 00.30 typ;
"Minstingen sover för första gången i eget rum inatt... Jag ligger... Klarvaken... Halv ett... Det här med att inse att livet funkar utan mamma suger..."
"Hyfsat nyvaken. Natten gick bra... För övriga i familjen. Jag somnade väl tillslut, men sov likt en amningsmoder, för när det pep till ifrån barnens rum runt 6 var jag där på 2 röda... Men båda sov vidare! Bara sådär, utan den ömmande moder som nu inte bara var uppe och vaken, utan stod och frös också!
Ett par timmar senare hör jag dem. Om de väckt varandra eller om de är världens mest synkroniserade barn vet jag inte. Petade på maken så han vaknade till ordentligt med. Medan vi kvävde några skratt när vi tjuvlyssnade så kommer barnen... Inte för att hälsa och meddela sina högt älskade föräldrar att de är vakna utan för att... Stänga sovrumsdörren! Och deras egen med för den delen!
Plötsligt är det där med eget rum inte den mest genomtänka idé vi haft... Tur att de är så himla högljudda!"
Han verkar ha sovit riktigt bra. Det är allt konstigt. Har jag knappt sovit en natt på 2 år och svär över att jag aldrig får sova och lovar mig själv att sova som en lite gris när jag får möjlighet. Men första tillfället så kan jag inte - för det gick verkligen bara inte. Maken var till noll hjälp som bara mumlade när jag försökte med att få lite sällskap, två lider bättre tillsammans än vad man gör själv filosoferade jag. Men han vaknade aldrig.
Under förmiddagen ringde svärfarmor med akutlängtan efter barnen. Och de efter henne, så de gick dit. Jag och maken tog en över tvåtimmarspromenad i snön som föll med jycken, samtidigt som det blev lite mer jobb. Säsongens första snö. När jag kom in så frös jag så mycket så jag la mig under täcket. Maken lagade lunch, som jag sedan åt i hopp om att bli varm. Gick sedan rätt in i duschen en halvtimme. Drog igång vattnet så sikten blev suddig av ångan, huden blev röd och man nästan svettades av värmen. Men blev ändå inte varm! Hu, så jag saknat vinter... Eller? Då jag likt ormarna är kallblodig, så kommer ni se mig närmaste halvåret i långkalsonger, vinterjackor och stickade tröjor. Mitt närmaste offer, minus ätandedelen, kommer vara maken nattetid, då jag i regel brukar slingra mig runt ben och armar i hopp om att stjäla all hans värme. Vilket han uppskattar... Verkligen... Eller? Vem vill inte ha en anakonda till fru?
"Det kallas att låna!" hälsar kalven
Jag försöker inbilla mig att det inte alls är illa att jag rotar igenom skötväskan efter festis i min desperata jakt efter något att dricka förutom vatten... Vi kan ha glömt att köpa laktosfri mjölk... Och med det försvinner mitt livselixir... Och bara för att man inte har så blir man ju sugen. Och jag var bara tvungen att ha något att dricka som hade någon form av smak...
Det är nästan så jag kallar det otrohet...
Satt vid datorn igår och svarade på mejl. Sonen fick inte komma upp på två röda så han började protestera med att trampa runt datastolen. Halvvägs hittar han pappas pappas ena väska hängandes på stolsryggen, som hör och häpna var öppen. Plötsligt blev det tyst. Sen kom en betydligt gladare liten kille och hivade upp dessa en efter en och sa lyckligt "Häj!" (Det betyder här som inte förstår småttingsnack)
BUSTED:
Maken var iväg och spelade innebandy, han skulle fått bilden med ett mms med frågan "Wtf" men min telefon har krånglat de senaste dagarna så det kom aldrig fram, så han får ett bogginlägg... Om man inte kallar det otrohet, så kan man kalla det att gå bakom ryggen... "Jag äter nästan aldrig godis och dricka..." Jomen tjenare...
Gömd choklad! Så gör man bara inte, inte mot mig! Håll dig till din äckliga lakrits du istället, darling, och inkräkta inte på mitt revir! Och för er som undrade, så är svaret ja. Jag och barnen öppnade den. Mest jag. Okej, det var bara jag som öppnade den. Men de fick också smaka, på en måndag och allt. Så de är nu mina medbrottslingar. Huruvida vem som åt mest behöver vi ju inte prata så mycket mer om. Det enda jag erkänner är att jag vi gick efter storleksprincipen, den som är störst får mest...
Den principen gäller alltså inte enbart i en syskonhierarki... Såattnivet...
Hopplös hoppbild & hopplös fotograf...
Satt och kollade igenom bilder runt den här tiden från förra året. Började garva när jag hittade denna. Min syster skulle ta en "hoppbild" på mig...
Ett två tre skulle vi köra, och jag skulle hoppa på tre..
"Ett två...(klick).. tre"
"Men nu hann jag ju inte, du skulle ju trycka på tre"
"Okej... Tre..."
Fullsmockad överkörd orm...
Hej! Hu, idag var det måndag med en käftsmäll efter helgen. Måndagar betyder ensam med barnen, noll make och noll dagis. Helt vanlig vardag annars, men idag har det gått i ett. Försöker bli klar med en kunds bilder, mejlar med chefen på ett annat jobb. Två har hört av sig om fotograferingar varav en bokad för en snabbis. The bad way dock, då det var en kvinna med en liten herre på bara 8 ½ månader så... Okej, jag kan vara övertrött här. Hur som haver ville modern ha fina höstbilder, och jag var ute idag med mina egna barn i en extremt bra lövhög idag. Men orosmomentet är att bovärdarna, som har den otäcka förmågan, att plötsligt få för sig att ta bort alltihop... Så det fick bli snabba puckar så det blir nu imorgon vad det verkar som... Alternativt onsdag.
Andra verkar vara en önskning om att fotografera under en "inflyttningsfest" för ekologiska barnkläder... Så har mejlat om det så vi vår la se helt enkelt. Dock är det under en helg då det är mycket bokat redan så för en gångs skull är det jag som är borta fredag-söndag. Maken har något på lördagen han med, och han har mage att fråga "Ja, hur hade du tänk dig göra med barnen då?" URSÄKTA? JAG?! Har någon varit med om att kvävas när man sväljer sina egna ord? Bara undrar... Är det bara jag? Han ligger ju inte direkt på plussidan just nu efter gårdagens avslöjande om kommande frånvaro...
Medans jag sitter med dagens bilder, väldans många bra som jag försöker komma på vilka som ska få eget inlägg så kan ni ju läsa denna krönika från underbara Malin Wollin. Jag har ju inte facebook, med möjlighet att kommentera där, så detta får bli en sorts av kommentar till henne. Hennes man springer före pipan jämfört med min, som springer bakom den. Och de ligger visserligen två barn före. Och minus beställning av pizzan. Helt enkelt för att jag är en idiot. Men känslan... Exakt samma känsloplan, hon och jag!
Har ingen passande bild för detta inlägg heller. Får fota överkörda ormar nästa sommaren och spara på för tillfällen som denna... Får tänka på det.
