Jag menar.. What to do liksom?
Igår vaknade jag upp vid 8.30 och tänkte "fuck it, jag är barnfri" och somnade om. 10.30 vaknade jag på nytt, då med huvudvärk. För mycket ostörd sömn kanske? Svärfarmor ringde och bjöd på middag. Jo, jag tackar ja. Så jag gick dit i tron om att få med mig barnen som är där efter middagen sedan. Men... Lillan ville sova kvar och kom på att lillebror också minsann skulle bli kvar en natt till. Hon vred sig runt till alla inblandade, farmor, farfar, mamma och ringde tillslut pappa för att få check från honom också. Han skulle komma med tåget runt 17 tiden. Jag tänkte att sonen i alla fall ville hem, men när jag började klä på mig ytterkläderna satt han uppkrupen i farmors knä och bara tittade på mig. Vinkade och sa "hejlå" . Ingen ansatts alls till att göra det han alltid annars gör med att springa och hämta sina egna skor...
Så jag tog mig en tur med hunden och gick hem och jobbade av lite hemma. Sedan kom maken hem och han var väl likadan som mig. "Hmm barnfri... Då måste man ju passa på att göra någonting? What. To. Do?"
Alltså...
Det här med att våra barn inte ville komma hem var ju jätte tråkigt...
Verkligen...
J ä t t e t r å k i g t...
Whoop woop Buhuhuhu
Sent i reklamen kom de 4 som skulle sitta framför oss. Det började lite jobbigt då det var två långa killar med två korta tjejer. Så det såg ut att det skulle bli en repris från sist, men sedan blev det så lyckligt att det antagligen var tjejerna som var BFFs som skulle sitta bredvid varandra med killarna på var sin sida. Så både jag och maken kunde se bioduken fritt...
Och det gjorde ju det hela m y c k e t t r å k i g a r e . . .
Tjejkvällen snart här!
Hej! 40 minuter innan tjejkvällen börjar! Och jag är klar! Eller ja, nästan-isch...
Barnen är hos barnvakten, en extremt lycklig make är äntligen i Stockholm och en förvirrad jycke ligger på en nydammsugen matta. Hon har väl märkt att något är på g, så som jag har farit fram. Så så fort hon hört något så springer hon till dörren. Har nämligen släpat undan varenda barnpinal. Litens hela arsenal alltifrån bollar, bobby car och andra miljontals leksaker han har lyckats få. Måste dock ställa tillbaka innan Lillan kommer hem imorgon, annars lär hon bli svinsur på mig. Hennes rum är nu belamrat. Jag har faktiskt låst dörren nu...
Även badrummet har fått sig en omgång, så istället för skötbädd står där nu doftljus. Jag har riggat hela stället med ljus, både i levande form och i batterityp. Har ju aldrig levande ljus numera, mina barn är alldeles för vilda, och batteriljusen glöms bort. Och resterande av badrummet har svabbats av, är det något jag hatar när jag är bortbjuden så är det smutsig badrum. Så nu kan man äta på toalettlocket. Om någon i sällskapet kinkar sig så får de sitta där och äta upp. Skamtoaletten.
Kopplade i högtalarna samt basen till datorn, och jag måste än en gång uttrycka min kärlek för spotify premium. Någon ring Nobelpriskommittén! Tog ut matbordet i vardagsrummet, dukat upp med ljus, dekoration, middagstallrik, salladstallrik, dessertskålar och champagneglas. Dryck är på kylning, salladen är klar. Jag har duschat, badat i parfym, smyckat mig och tillochmed använt ögonskugga.
Hello barnfri kväll! Komsikomsikomsi nu gästerna. Annars börjar jag själv!
Kort sammanfattning...
Godkväll. Här var det tyst idag. Jag fick mig ca 2 ½ timmes sömn i natt av olika anledningar, varav ett innefattade en viss ettårnings fot i mitt öga
(fråga inte...), så hela morgonen har varit i ett töcken nästan. Jag har haft fullt upp hela dagen med plan B i mitt liv. Skissat, brainstormat och mindmappat. Satt i soffan med kollegieblock, så jag kunde vila något. Sen har vi haft målarstund, jag och barnen, efter dagis. Lillan blev skitsur att jag inte ville sätta upp ett av hennes sk. mästerverk i en ram, som sist. Så då skulle hon minsann "Aldrig någonsin måla igen!" och den minste konstnären målade väl på ungefär allt utom pappret. Tuggade lite på pennorna, målade på bordet och på närmaste ljuslyktan... Glamourfyllt liv man fått sig, verkligen. När mannen kom hem sprang jag ned i tvättstugan med två maskiner till torkrummet. Vad jag längtar efter rejäl värme i elementen! Det har var varit i ett par tre dagar nu utomhus så den där termostaten i källaren lär ju vänta på sig.
Så nu hoppas jag på att det är torrt! Man kan faktiskt inte lita helt på torkrummet heller. Kvart i sju var det dags för mamman här i huset att få lite barnfri tid. Svärfarmor bjöd med mig på ett kryddparty. Premiär. Eftersom sömnbristen kickade in ungefär då så satt jag mest och var i halvkoma, och smakade försiktigt igenom det som bjöds. Av någon anledning hade inte konsulenten laktosfri crème fraiche så det var bara lätt dippning. Blev ingenting för mig därifrån. Men vet att Linn har med jämna mellanrum, så ska fråga om hon kan fixa efter det jag blev nyfiken på. Det fanns inte nu nämligen.
Så... Dagen har gått i ett här. Imorgon ska jag andra gallringen av gårdagens bilder göras. Skulle gjort det idag, men ögonen var för trötta och vill ju se bilderna med "glatt sinne", och det saknades verkligen idag.
Otur, vattendroppar & åldersnoja
Jag jinxade det... Så typiskt. Efter att ha förberett allt, och gått upp tidigare för att hinna allt så blev det en avbokning för dagens fotografering. Hela deras familjen hade blivit sjuka under natten... Så dagis fick se en sminkad mamma denna morgon. Den synen är de ju inte bortskämda med direkt...
Nåväl, då blev dagen fri. Och när jag ändå var mentalt vaken så passade jag på att bära ned lite saker till källaren... Jag menar... Vi har ju plats där nu... Egentligen skulle jag mest ned för att kolla i vilket förråd sprayfärgen står. Men insåg att den lilla nyckeln var borta! Så nu måste jag hitta den. Vid 7 i morse kom Maria, hon med monsterhuset, då hon köpt med rekvisita till mig. Två "kungakronor" i guld. Så jag tänkte spraya en i silverfärg. Vill ha med en i dagens fotografering, men det visade sig ju att den svinkalla promenaden var helt i onödan. Well well.
Förövrigt så börjar jag inse vilken fotonörd jag har blivit. Hade med kameran nu på morgonen, men solen hade hunnit tagit merparten av all frost. Men det blir ju snygga vattendroppar...
Det var väl klart att varenda förälder skulle komma just vid den grinden där det "snygga grässtråt" växte... Okej... De var väl kanske 3 -4 föräldrar. Men de hade barn med. En pappa sa till sin son "Ja, vad gööör tanten?!"
TANT! Jag kreverar. Det är en sak när min 5 åring kallar mig gammal i lekplatsen gammal, men en främmande farfar gråskägg gör det då... Så jag gick hem. Och tänker på antirynkkrämer. Och om jag ska ut och springa. Men sen kommer jag att tänka på choklad. Jag fyller ut rynkorna med det. Win win win.
En kvinna som heter Helena
Under kvällen igår knackade det lite lätt på dörren. Bara jag, med nedsatt hörsel reagerade, inte ens jycken hörde och hon får ju för sig i tid och otid att presentera någon när någon vill oss något... Utanför står en kvinna som heter Helena. Ni kanske minns ryggtavlan från fotoutställning? Hon hade tidigare mmsat en bild på några vantar till Lillan, som hon sen köpte med. Trodde det bara var det hon skulle lämna, men istället så lämnade hon över två paket. Ett innehöll visserligen vantarna, men andra var till mig. Någon läser min blogg! Skämt åsido, men jag blev jätteglad!
Lillan blev för övrigt skitglad att få paket, men skitsur när det var vantar i. Vem vill ha kläder liksom? Sen blängde hon på mitt paket och undrade varför jag fick något... Som en bok utan bilder (eller har den bilder i?) skulle vara mycket bättre för henne än två par vantar? Jag har inte öppnat den än, jag har haft tvådagars huvudvärk och det blir värre om jag ligger och läser. Så ikväll hoppas jag på att ungarna härjat av sig ordentligt på dagis så de slocknar tidigt...
Tack Helena! Du anar inte hur uppskattat detta är!
Hur vår loppisdag gick
Gårdagens loppis gick väl... Sådär. Vi hade mest småbarnskläder, från 50 till 104, och det var de större kläderna som såldes. Ingen tittade ens igenom de tre lådorna med babykläder. Och då fanns det plagg som inte var använda, eller knappt använda i... Många kom fram och frågade efter pojkkläder i storlek 80-86 och flickkläder i 116 och uppåt. Precis de klädstorlekarna mina barn är i just nu, så svaret blev ju nej. Sen blev vi satta längst in inträngda i ett hörn, och jag såg att många hoppade över oss!
Vi fick iväg de mesta av de stora sakerna, och sålde det superbilligt. En barnvagn med babylift, sittdel, väska och åkpåse för 75:-. En ny bärsele 75:-, gunghäst 10:-, inlains 10:-... Men värst var det när en jätte otrevlig kvinna kom fram, och började racka ned på sakerna. Ett par av Lillans skor som jag slet tag i precis när vi skulle åka, ett par lila vinterkängor Ecco i gore tex som kostade 800 kronor när de köptes förra hösten, som jag sålde för 30:- "Ja, de här var ju välanvända..." Öh, ja, om du vill ha nya gå till en skoaffär liksom. Eftersom jag ryckte med dem så hann jag inte putsa upp dem. Jag förklarade för henne vad det var och att de även var extra impregnerade, Lillan var aldrig kall och blöt om fötterna när hon hade dem.
Sen började hon plocka i de andra kläder, nästan oanvända Bamse kläder. En jätte fin tröja som Lillan hade någon gång ibland (den var ju inte rosa...) med lilleskutt på skulle jag ha en 20a för, och hon började tjafsa om en 10a...Jag sa 15, och la på en 5a extra på ett par byxor. Hon betedde som hon gjorde mig världens tjänst, men hon kunde inte hålla sig när hennes väninna kom bredvid henne. Då mös hon och skröt om sitt fynd minsann...
När man kommer till någon som säljer allt snorbilligt redan, prutar man då? Hade jag sagt 70 på tröjan så okej men nu? Hu, en del människor äcklar mig.
Hur som haver så försvann inte de minsta kläderna. Vi åkte iväg med ett par kartonger med kläder och ett par kassar skor till en av Myrornas rosa insamlingar. Så jag hoppas någon har användning av PAX, KAVAT, Puma etc i skoväg... Jag sparade de här kartongerna trots att jag sa att allt skulle väck. Förra året gick småkläderna åt som smör, men inte denna gång. De jag känner runt om mig som har flickor är yngre än sonen. Så kläder i 104 kommer ju få ligga ett tag, men jag lägger hellre ut de kläderna till ett billigt paketpris på tradera eller något än riskerar att de kanske slängs...
Någon intresserad av det som är på bilden kan ni ju bara hojta till, den undre är i 50+ och den övre i 60+. En ordentlig rosa vinteroverall med "skor" i 62-68. En rosa åkpåse, badkarsställning och en resematstol finns för övrigt.
Hur som haver fick vi äntligen en spark i baken att rensa källaren, skänkt kläder till välgörenhet och tjänade ett par hundra på kuppen. Vi hade väl haft lite mer i kassan om inte en viss mamma tog sig en sväng runt och hittade lite roligt också...
Marknadsföringsmöjlighet
Godkväll på er! Nu under eftermiddagen så slog tanken mig att morgondagens loppisförsäljning ändå är ett rätt bra tillfälle att kanske hitta lite nya kunder att fotografera. Men eftersom vår skrivare har fått fnatt, den hittar inte någon av datorerna och datorerna hitta inte den, så promenerade jag bort till Linn. Tack vare bloggen fick jag in lite bilder, samt att jag fotade hennes dotter tidigare i somras så hade jag lite bilder på hennes dator som jag kunde använda.
Gjorde några större lappar som ska sättas på vårt bord, och några tillfälliga visitkort som jag klippte till nu under kvällen. Efter vi är klara kan jag ju sätta upp de stora på någon anslagstavla, kanske är någon som nappar då också? Kanske inte är riktigt som jag ville ha det, men när jag kom på det så sent så det är bättre än ingenting.
Så himla trött numera!
Är det bara jag som är trött jämt numera? Eller ja, jag och sonen. Igår så sov han middag. I TVÅ OCH EN HALV TIMME! Och jag hängde på för den delen och sov lika länge. Sen somnade vi båda gott senare på kvällen. Under morgonen vaknade jag av en dröm, strax efter det så hörde jag hur Liten vaknade. Och istället för att ställa sig upp och skrika ut sin vakna närvaro i vanlig ordning så låg han och jollrade. Jag sov räv, och kikade genom fransarna hur han ställde sig upp några gånger för att lägga sig ned igen. Sen hör jag hur ett busig ajajaj kommer från spjälsängen så blev jag lite oroad över att jag skulle finna honom sprittsprångande när han väl valde att "väcka" oss.
En stund senare klättrar en byxlös liten kille över till oss och kryper över sin pappa och kommer och smyger in i min famn. Hur mysig som helst. Och så låg vi jätte länge. Både jag och maken var i chocktillstånd. En glad chock, men tillika en chock... Inte har han vaknat en enda gång under natten heller! När hände det senast?!
Mannen har en någon form av funktionsnedsättning. När han väl har vaknat så måste han gå upp. Trist för honom, men bra för mig. Som om inte det vore nog så har han ytterligare en egenhet, att han inte vill ha folk runt sig före klockan 10 och minst en kopp kaffe i sig. Barnen är undantag, och dottern är likadan. Vilket är ännu bättre för mig! Vet ni hur många sovmornar jag har haft tack vare det? Så idag, när klockan var prick 9 när det var dags att gå upp så var det bara för mig att lägga mig igen medans de andra åt frukost...
Jag var jätte pigg, och hade tänk och lägga mig och läsa någon timme eller två. Men jag somnade om! Till 12.30! Hallå, vad hände här? Någon annan som är såhär trött?
Klädrensning, hamsterfasoner & sovande diktator
Nu på söndag har Västerstrandkyrkan här i Karlstad öppet hus. Okej, det är en kyrka, men de har väldens bästa öppna förskola! En hel undervåning med en massa rum fyllda med leksaker. Och så har de café med sopplunch värry billigt, så jag har nog kommit över min antikyrkgrej. Jag är inte uppfostrad religiöst om man säger så, det kanske kommit fram efter jag fick dottern? Hur som haver, förra året hade de öppet hus. Loppis med barnprylar och kläder, drop-in-bröllop/ dop (det var något sådant där), leta kyrkmöss, måla ljus, teater och en massa annat roligt för barnen. Lillan tyckte det var jätte kul. Jag med, bortsett att maken hade fotboll och lämnade mig med kidsen helt själv efter ett tag. Ack, så ovetande jag var om hur lugnt och stilla allt var då... Skulle aldrig göra om det detta i år, inte själv. De har utvecklat huligangener efter sin fader...
Hur som helst, jag har tänkt hur länge som helst att göra mig av med barnkläder. Men, det har bara stannat i tanken, och vi har fullkomligt tryckt in allt som växts ur i källaren. Där ser man det ju inte. Och när man väl är där så blundar man och trycker in. Och hoppas att inget rasar innan man hinna stänga igen dörren... Ungefär så har väl varit vår filosofi och taktik varit... Okej, kanske inte världens bästa, men det går fortast så. Men, för en tid sedan så tog jag mig i kragen och bokade ett bord. Men, i makens vana trogen, så körde vi källarrejs såhär någon dag innan (Det är fotboll imorgon, annars hade det Aldrig skett idag.) Varför göra något i tid när man har sista-minuten-metoden?
Lillans julkortsklänning al'a 2008
Alltså, fan... Vilka hamstrar vi är! Vi sparade allt efter dottern, och då menar jag verkligen allt, då vi ville i alla fall ett till barn. Och då blev det en pojke! Sicken otur. Och hur genus det än ska vara nu för tiden, så sätter jag inte på rosa klänningar på min son. Maken har för den delen portat rosa på honom, och jag kontrar med att säga stopp till den hemska färgen orange. Efter att ha gjort en grovöversikt och sållat ur barnartiklarna så konstaterade vi att vi inte orkade bära upp allt i lägenheten, utan började sonika rensa där och då i källaren. Enklare så. Sjukt mycket kläder som kommer säljas från 1 krona styck och uppåt, och en hel del annat som en fullkomplett barnvagn, bärsele, gunghäst och annat kommer att krängas bort nu på söndag. Och det som inte försvinner skänker vi bort till gengåvan. Eller vem som nu vill ha det. Hem kommer det inte igen. Sen bars det direkt till valen bilen. När jag stod och kollade igenom alla de mindre barnkläderna så la jag endast undan en icakasse med kläder som varit lite extra speciella. En! Ni hör, kors i taket. Jag är riktigt stolt. Maken la inte undan någonting vad jag såg dock, så jag får väl göra en tjuvgenomgång innan öppningen...
Denna är min son. Synd att den var rosa, annars kunde han ha bott i den. Mottot håller han i fortfarande. Tror knappt vi använde den till Lillan. Ett par släktingar var i Kanada, och fick med sig lite plagg hem till oss, men det var väldigt små storlekar. Nej, nu är det dags att göra sig klar för sängen. Vi hann inte helt klart, så imorgon ska min mamma komma så ska jag gå igenom den sista sopsäcken och några karonger till som vi inte hann med. Det går inte att vara ensam i vår källare då lamporna släcks efter oerhört kort tid, och jag har mer än en gång befunnit mig inne i själva förrådet för att sedan befinna mig i beckmörker! Ska också bära ned allt som rensats ur här uppe också, är en hel del där med måste jag ju erkänna.
Ska sparka upp maken från soffan också, det var nämligen han som tjatade upp oss så vi inte blev klara, då han ville se Idol... Bara för spola sig igenom de tråkiga uppträdandena, då vi pausade för att lägga sonen, och somna strax efter nyheterna. Ska tracka honom en aning för att han missade vem som åkte ut... Det är alltid såhär. Jag vill inte se, men han propsar järnet på att han bara måste få se. För att sedan somna. Inte får jag byta, för då vaknar han. Som om inte jag vill se någon film eller serie. Som jag faktiskt ser slutet på! Någon som känner igen sig?
Frost!
Nog första morgonen jag tittat ut ordentligt. Frost! När kom sådant? Hallå underställ...
5 årskalas i Säffle
Idag har vi varit på 5 års kalas! Nu var det Marias lilla flicka J som fick agera födelsedagsbarn, och då de hade den klandervärda ohyffsen att flytta ifrån gården fick vi sonika åka till deras nya monsterhus i Säffle. Med oss tog vi med Caroline och hennes flicka F, så vi hade sällskap i bilen ned. Kalas är väl som kalas är... Högljudda, stimmiga, sockerhöga barn i speed 180. Denna gången kunde jag njuta av att det "inte var mitt problem"...
Tog en sväng i deras gigantiska hus. Det var lite "men, oj... Låg det ett rum till här?" Den är en anslutningsvilla (mycket märkligt) och kan vara som en separat fristående bostad om man vill, och genast började jag dregla när jag insåg vilket fantastiskt ställe det skulle varit för oss (läs mig). Den fristående hade en övervåning med generös mängd stora fönster och stället tiggde verkligen om att bli en fotostudio... Bortsett de små petitess detaljerna att våra vänner köpte huset för egen räkning, så ligger det som sagt även i Säffle... Så de får väl behålla sitt jävla hus då...
Men nu kommer jag ha ett högre standardideal när det väl är våran tur att börja leta hus...
Lördag och tankar från en bokmal
Godkväll igen. Jag är en kvällsmänniska, fast det har ni kanske märkt? Ja, då har en ny dag snart gått, och denna dagen spenderade jag med min mamma och min son. Maken hade fotboll i kalendern, och Lillan var och plockade lingon i Sunne... Vi har tagit oss en sväng ute, cyklade ikapp med hunden så hon fick springa av sig lite. Bjöd modern på lunch, en härlig lax i creme fraishe täcke och brytbönor och ärtor till det. Så himla gott!
Igår hade maken den dåliga smaken att komma hem tidigt. Runt halv tolv ringer han och meddelar att han satt sig i bilen. En stund senare ringer han igen och ber mig släppa ned hunden. Ytterligare en stund senare så ringer han... Igen... Då hade han glömt nyckeln i brevlådan. Så han bad mig släppa in honom. Någon som vet hur fruktansvärt frustrerande det är att helt plötsligt åkallas tillbaka i verkligheten när man är inne i en bok? Och sen har han mage till att komma in och vilja jäklas "prata"... Åh, kom igen, bara kom hem. Säg "Hej, Surprise, jo tack jag hade det trevligt ikväll! Godnatt!" Och gå och lägg dig och stör mig inte! Egentligen behöver jag inte ens veta hur du haft det, du var borta och kom tillbaka. Jag bryr mig inte, egentligen. Jag är upptagen. Med mig!
Jeez!
Mysdag!
Godkväll på er! Vilken dag det har varit! Det började med att mina barn gav mig sovmorgon. Vid 8 vaknade jag av att Lillan kommit in till mig i sängen, men låg under täcket på sin fars sida och sjöng "Blomma sprid din glöd..." ifrån Rapunzelfilmen... Strax innan 9 kom Anna, och då åt vi frukost. Vid 12.30 så var cykelstolen monterad på min cykel, och då tog Anna med sig Lillan och hennes cykel i bilen och åkte hem till sig och pysslade samt åt lunch. Några timmar senare så hade även vi fått lunch i oss och Liten hade fått sova en stund så trampade vi iväg på vår första tur tillsammans! Hu, vad vinglig och osäker jag kände mig först! Men man vänjer sig. Hoppas jag?
Väl hos Anna så var de i full färd att göra klart Bingobrickor och "priser". Tjejerna hade hämtat den äldste från skolan, och en stund senare kom mannen och den yngste hem från dagis. Då dukades fredagsmys upp lite i förtid och vi spelade bingo med barnen. Lillan fick ropa Bingo först, och "vann" sin egen pärlplattshjärta... Sen hade det plötsligt blivit 18.30 så då var det bara att börja att börja klä på sig. Vi skulle nämligen cykla hem allihop. Var lite nervös om hon skulle orka, men det gick så himla bra! Stolt jag blev över henne! Det tog mig 20 minuter att cykla i maklig takt dit, och bara 30 minuter hem. Och då stod vi och tittade på vattenskotrarna vid Klarälven en stund! Men hon var allt trött när vi kom hem på hemmaplan...
Nu sover Lillan hos sin gammelfarmor, och Liten sover i sin säng. Jag ska hämta en bok och gotta ned mig i soffan med hemmagjort chokladgodis som jag blev så sugen på att göra nu på kvällen. Maken är på personalfest, så han kan minsann inte störa mig nu. Mjehehe... Mer choklad till mig, och noll tvspel i bakgrunden när jag läser! Tror jag ska tända några ljus på det, och bara njuta! Har varit en himla mysig dag, och detta är ett fint avslut på denna dag!
Innan låg älven spegelblank, men vattenskotrarna yrde upp ytan.
En tung dag
Usch, idag kommer vara en väldigt jobbig dag. Vi ska köra min mamma till smådjurskliniken ikväll, och säga hej då till familjehunden. Snart suttit och gråtit till och från i en timme snart. Man vet ju att det kommer någon gång, och jag har medvetet distanserat mig efter det jag flyttade hemifrån för en massa år sedan. Så jag kunde vara "stark" när den dagen kommer. När min storebror dog så ville jag inte känna för mycket för någon, då det gjorde så ont. Jag ångrar mig, till viss del - då mycket tid har gått till spillo i onödan men samtidigt att det gjort ännu ondare nu. Och det är ju mammas ögonsten så jag tror hon behöver någon som kan stå något sånär upprätt. Men det gör så himla ont ändå.
Jag som ansett mig som rätt hård är visst en riktig mjukis.
Fotokurs, kravlistan & frieri
Godkväll i stugorna. Denna kväll har jag spenderat mestadels med denna person. Maria. En sandlådemamma som jag håller på att lära känna mer på den personliga planet mer än att bara hejja på vid gungorna. Hon har två barn hon med, men är till yrket dagmamma också, så jag hoppas att något av det enorma tålamod som jag tror (okej, hoppas) (starkt) att hon har ska smitta av sig lite till mig... Annat som vi har gemensamt är fotointresset. Första i bekantskapskretsen som matchar mig lite där. Jag kan måhända vara lite värre skadad, men jag kanske smittar av mig på henne? Ikväll har vi varit på fotokurs! Eller ja, det kanske var mer "info" om vad komma skall om man betalar för sig då detta var en prova på lektion... Roligt var det i alla fall. Vi var där lite i förtid så vi gick en sväng i stadsparken och fotade blommor. Efter kursen gick vi ned till viken och fortsatte in i det sista av solljuset, innan det försvann...
Sen råkade det vara så att en viss fröken Anna bodde något stenkast från den parkerade bilen så det slutade med att vi kilade upp till henne ett par timmar och fikade i soffan. Vuxet tjejsnack utan karlar eller barn... Det tror jag alla tre behövde... Och när vi senare drog oss hemåt så blev det en kvällspromenad. Det är svårare på äldre dagar att hitta nya vänner. Man är ju mera kräsen, om man ska uttrycka det milt. Sen får det gärna vara någon med liknande vardag, som förstår det där med sura ungar, frånvarande andra hälft och allt det där. Sådana som också bara vill "fly undan och vara sig själv" ibland.
Enda som faller ur den ramen är Kajsa, hon har valt andra stigar än jag i sitt liv, men efter 10 i vått och torrt så stannar vi som ett gift par ihop ändå. Hon fattar när jag bara ventilerar mig, skrattar åt barnens hyss, och svär åt makens fotboll. Hade jag varit det minsta lagd åt andra hållet hade hon varit helt idealisk äkta hälft till mig. Bättre än den jag dras med nu... Nej då, skämt åsido. Han är rätt okej, om man drar bort fotbollen... Förr var man ju inte så petig, eller snarare så var det kanske att man inte vågade vara petig, när det kom till "vänner". Det är väl inga tonåringar. Men nu, nu ska det vara äkta. Lyxvarianten. Som man kan prata med, skratta med, som håller sitt ord och även kunna säga som det är fastän åsikterna skiljer sig. Annars får det vara helt enkelt. Den punkten kom jag till för länge sedan. Eftersom jag var i princip först i hela den här "skaffa barn" proceduren så sållade stämpeln "unga mamma" ur bekantskapskretsen rätt effektivt. Visst har det känts ensamt ett tag, men vad bättre man mår ändå. Och nu så byggs vännerskaran upp, en mer hållbar en. Kajsa, Lollo, Anna, Linn, Maria och nu en Maria till...
Så, ingen press Maria, men lite vänskapsfrieri här. Eller en skicka-en-lapp variant i form av ett blogginlägg, Vill du vara vän med mig JA eller NEJ. Glöm kanske...
September
Då är vi inne i september. Sensommar eller höst? Här strålar solen, så det är lätt att tro att det är sensommar. Men man ser på löven att de börja tonas lite nu, och blommorna börjar lysa med sin frånvaro. Men hösten har väl sin charm? Börja tända ljus, dricka varm choklad, samla fina löv... Har lite foto idéer som jag ska komma ihåg att göra när löven faller. Det är lättare att fota andras barn än sina egna som jag sagt tidigare. Men ska bättra mig med det. Också rotfrukts och äppelsäsongen kommer. Blir nog att stå i köket mer nu, lite mustiga grytor och goda äppelpajer med vaniljglass till dessert än sallader i olika slag med en isglass till dessert som varit under sommaren.
Funderar på vad vi ska göra idag. Mina flickor kom hem runt 7.30 i morse, så nu är alla de små samlade. På gott och ont. Maken har ett domarklubbsmöte så han fortsätter att lysa med sin frånvaro. Var skönt när han kom hem igår kväll dock. Jag gör mig inte bra på tu man hand så länge, tycker verkligen inte om att gå och lägga mig ensam... Enda fördelen när familjemedlemmar är borta är att saker här i hemmet håller sig på sin plats, disken förökar sig inte och tvättkorgen växer inte lika fort...
Vår biokväll
Filmen vi såg på bio var riktigt bra! Överraskande bra. Ingen av oss visste direkt inte något om filmen, så vi hade inga förväntningar alls. Och jag gillade inte filmen Bridesmaids något vidare, så ribban var ju inte jätte hög. Hela biosalen var på samma nivå, alla skrattade där de skulle och alla blev tysta... Och vi skrattade bra många gånger än vi var tysta... Och många av oss skrattade så tårarna rann... Inte ens jätten framför mig eller USA wannaben bredvid mig störde direkt...
Människan bredvid mig hade vi framför oss i kön inne på hemköp. Hon köpte vitaminvatten och naturnötter... Ja... Vi köpte detta:
Jag kom på mig själv att tänka enligt makens resonemang: Potatis, lök, kakaobönor, vatten, mjölk... Och tuggummi... Tuggummi är ju bra för tänderna... Som om det skulle göra saken så mycket bättre...
Och så hamnar vi bredvid varandra i biosalen, den nyttige och vi... Jag kände mig extremt onyttig. Denna hjälpte inte heller... (Majs?) Men gott var det...
Men helt ärligt, visst kom och släng en och annan kommentar på engelska någon gång ibland, visst... Visst. Men att höra 4 stycken "what" (med "dialekt" whoaaat med tillhörande tonhöjning) bara i pausen kände jag en viss irritation. När ett vanligt utryckt "what?" i filmen, som ett "Va?" så hördes det än en gång ett "whoaaat"... Vet inte hur många gånger det kom. Samt några andra fraser också...
Alltså, jag är en kortis. Jag vet. Jag når inte upp till högsta punkten på stolen. En bit under faktiskt. Och av alla människor som kommer och sätter sig framför så kommer en man som är ett huvud längre! Jag tittade på hela raden framför mig, och alla var aningen snäppet under eller precis jämnt vid kanten...
(Tog kortet i reklamen, inte under filmen, om någon undrar...)
Jag fick sitta på knä! Tror ni biosalongen har en extra sittdyna? Borde det inte vara folkvett att om man är så himla lång sitta långt ut eller längst bak? I alla fall slänga en blick på den som sitter bakom? De var 4 i sällskapet, och givetvis han skulle sitta längst in... Jaja, tur att filmen var så pass bra att allt var värt det... Kan faktiskt tänka mig att se den igen. När vi kom ut så hällregnade det. Tur att bilen var hyfsat nära. Vi körde till och med ett till varv i hopp om att det skulle ge sig när vi skulle in. Funkade inte alls...
Dejtkväll - The Heat
Egentligen var det meningen att det var match ikväll. Och att det skulle vara en långweekend i fotbollens tecken. Att jag bara skulle få se maken sent på kvällarna, om ens det. Igår var det i Forshaga till sen kväll, idag var det meningen att han skulle vara i Karlskoga. Tidigt imorgon bitti åker han till Göteborg och kommer hem sent på söndag kväll... 4 hela dagar på egen hand med barnen alltså. Var det meningen alltså. Men eftersom Lillan nämnde på släktkalaset att hon så gärna vill åka hem till farmor och plastfarfar i Degerfors, så löste vi helgen med att Lillan tog med sig hunden dit... Det är svårt att gå en sen kvällspromenad med barnen hemma. Så det skulle bara vara jag och sonen kvar här hemma... Men, så ringde någon underbar person och sa att matchen idag var inställd, så nu så fixade vi sovplats åt sonen hos svärfarmor och bokade bioplatser...
Bara vara vi ikväll, och sova en hel natt! Hallå, vilken lyx! Har haft 3 "fria nätter" på 16 månader. Hoppas filmen är bra, men bryr mig inte jätte mycket ändå. Det är bara skönt att ha lite kvalitetstid med maken! Och göra något. Lite synd att hans tåg går vid 7 imorgon, annars kunde vi bowlat eller något efter, men man kan väl inte få allt...
Bild hittad här
Tandläkarbesök
Just i detta nu finns en liten smånervös flicka som snart ska iväg till tandläkaren. Har just borstat tänderna inför besöket. Varje år runt födelsedagen så är det kontroll, och denna gånga har hon annat än nya tänder att visa upp... Sin lösa tand! Vi har försökt få henne att vicka på den i flera veckor nu, så den trillar ut någon gång... Men hon vill ha den kvar...Nå, tandläkaren kanske kan övertala henne eller rent av dra ut den? Hoppas på något i alla fall, vill inte att den undre ska skadas...
Släktkalas
Då var även släktkalaset över för detta år! Serverade samma som igår, men mera kaffe. Gjorde en ny rosa prinsesstårta, men dekorerade den lite annorlunda. En kaksort till, drömmar, låg på kakfaten. Alla åt och ingen klagade i alla fall... Lillan fick en massa nya leksaker, bland annat någon Hello Kitty"dansmatta" och ytterligare fler Barbies. En sjöjungfru som byter hårfärg efter temperatur. Även några vettiga men "tråkiga" presenter som kläder... Vi måste verkligen sätta oss och gå igenom hennes rum och rensa ur lite. Alldeles för mycket saker där inne... Vi får ta och göra det imorgon. Vi har sagt att hon inte får packa upp sina nya saker förens något annat plockats ned.
Vad jag börjar få längtan efter hus nu. Speciellt när en kompis är i köparsvängen just nu, något hus på över 200 kvadrat är på tapeten... Dreggel... Fantiserar just nu om ett hus - med en stor groventré- där alla sportsaker och utomhusleksaker kan stå... De kryper fram överallt här hemma. Snubblar över fotbollar, innebandyklubbor, krocket, fotbollskor... Jag kan fylla på den listan... Och ett stort kök... Har bakat endel de senaste dagarna, och insett att jag saknat det. Med massa skåp, som alla baktillbehör kan stå... Dreggel dreggel...
