Idag är vi inne på vecka 34 då föresten. Helt glömt bort att fota. Får göra det imorgon. En dag eller två spelar inte så stor roll?

Även Kronans apotek erbjuder en gratis babybox! Kika in och titta, välj ditt närmaste apotek och beställ här! Glöm inte att skriva ut "kvittot", blir lite kinkigt om man väl är där och de absolut kräver det.

Surisar för en suris. Glömde äta mitt "lördagsgodis", och har man en dålig dag så får man unna sig något gott ibland!

Igår var inte så roligt, och inte inatt, och inte morgon heller. Nu börjar det tas sig dock. När vi gick hem från middagen igår så började i tävla till dörren. Lillan och sambon gör jämt det och mamma som går sakta eller på kryckor kommer sist. Jämt. Men nu så råkade jag vara för dem och så började jag småjogga lite när tävlingen annonserades bakom mig. Jag kom några meter, sen la höfterna av. Jag stannade i chock över smärtan och de sprang förbi. Jag segnade ner till marken med en hund som stod och frustade bredvid att hon inte fick springa med de andra. Sambon kom tillbaka och hjälpte mig upp.

Senare på kvällen så skulle jag plocka in tvätten som torkat. På väg in i sovrummet hände samma sak och plötsligt låg jag där raklång på golvet med famnen full med lillans tröjor. Grät i ren ilska. Än en gång hjälpt upp.

Natten var lång, var tvungen att gå upp på toaletten minst en gång i timmen så det var inte mycket sömn värt namnet jag fick. Vid 2 fick jag ta två värktabletter, dels för höften och för den begynnande huvudvärken. Sambon tog lillan till dagis, trots att måndagar är de dagar han egentligen inte har tid. Försökte somna. Gjorde ont. Vid 8 började grannen ovan spela musik. Högt. Kryckan dunkades i väggen, men nej. Trodde inte jag skulle klara trapporna upp för att ringa på, så tog min tillflykt in i lillans säng. De verkar ha spelaren i rummet ovanför oss så det lät inte allt för mycket men mer tillräckligt!

Lyckades väl somna något sånär, för att sedan av vakna av världens mardröm att jag skulle bli våldtagen i tvättstugan… Hade en tid igår för att torka våra täcken som tvättats efter lillans sjukdom och hundens olycka. Har en egen maskin hemma, men ville att de skulle vara helt torra för natten så vi bokade för ovanligheternas skull tvättstugan. Tänk så små saker kan spela in! Kan ju säga att jag har haft bättre drömmar... Nu har jag gnällt av mig. Ska gå och ha en liten bakterapi stund i köket, så kanske humöret blir lika soligt som vädret ute!

Hämtat vår babybox från Barnens Hus nu. En blöjhink och ett mindre paket med diverse saker:

1 blöjhink från Angelcare
1 refill med påsar
1 Vi Föräldra tidning (skrattade flera gånger och verkade riktigt vettig.)
4 stycken blöjor från Pampers
20 kr rabattkupong för blöjor från Pampers
1 tunt paket med våtservetter (bra att ha i skötväskan)
3 skedar från Hipp
1 liten flaska från Avent
1 Comviq kontantkort
1 välkomsterbjudande från Goboken värde 764 kronor (OBS porto 59 kronor)

Missat något? Sen lite reklam i form av små broschyrer.  

Kolla med din butik om blöjhinken finns i lager, då den inte är garanterad! Gå dit igen om det skulle vara så- ring om du har en bit att åka. Barnens Hus hade just fått in ett nytt lager då. Vi hämtade på Babyproffsen förra gången, och då hade de ett erbjudande på att köpa påsarna till rabatterat pris som är till blöjhinken. Det hade inte Barnens Hus.

Jag = Pigg? Nope...

Jag har verkligen insett hur psykiskt tärande det är, när koppen inte fungerar som den borde. Inom normen ”normalt”. I mitt normala fall så kan jag röra mig utan smärta och med tempoväxlingar. Nu är det som någon glömt att olja mig, maskineriet är stelt och låter väldigt mycket. Har nog aldrig stönat, kvidit och flämtat så här mycket - och då inte av den bra sortens… Det är så mycket man ”borde” klara, enkla saker. Som att bara vrida sig i sängen utan att kippa efter andan. Gå i trappan utan att vara alldeles svettig när man väl kommit upp. Att kunna stå still en något längre stund utan att trilla ihop.

Fick under promenaden till läkaren stanna till många gånger, trots att den underlättades med mina två metallvänner – kryckorna! Ändå tar det lång tid, och ändå gör det ont. Men jag ligger åtminstone inte i en hög på grusgången. Jag kände hur provocerad jag blev när människor som säkert är 50 år äldre än mig går förbi mig och försvinner fort utom synhåll med sina rullatorer. Jag slängde fruktansvärt avundsjuka blickar när permobilerna åkte förbi mig, i en fart som i mina ögon rörde sig med jumbojet!


Jag är en sengångare, som ibland fastnar mitt i ett steg - då höften slutar reagera på hjärnans order att lyfta det aktuella benet. Släpande, hasande. En snigel som någon hällt lim över. Jag kan och har ändå accepterat att allt händer i slowmotion ganska hyfsat. Det är smärtan som gör det outhärdligt! Jag kom på mig själv att sitta på bussen och med tänka nästan perverst tillfredställande tankar på hur jag till sommaren kan röra mig som jag vill igen. Jag såg till och med framför mig hur jag sprang, hoppade och snurrade runt på en solig gräsmatta – ni vet sådär som barn eller människor gör på film, med huvudet bakåtkastat och skratta mot solen. Något som man tidigare har gjort hur lätt som helst, utan att ens tänka på det.

Det är det som gör att jag står ut tror jag. Att detta närmar sig sitt slut, och jag kanske får tillbaka min kropp så som den var förr. Ordet kanske är faktiskt riktig uppmuntrande. Det är så mycket bättre än aldrig. Det är inte slutgiltligt.

Idag går jag in i vecka 33! Ja, jag var tvungen att fråga BM, då jag tappade räkningen. Får ju erkänna att jag fick fråga två gånger. 7 veckor kvar till beräknat datum. Stirrar mig inte blind på bf datumet, så länge den lille håller sig inom ramen av det "brukliga"! Det kan alltså vara 4 till 10 veckor kvar med andra ord. Ställde mig på vågen på vårdcentralen idag när jag ändå var hos läkaren, då vi inte äger någon hemma - aldrig gjort och lär nog inte göra det heller? Man ska aldrig säga aldrig i o för sig. Har nu gått upp 8 kilo totalt! 2 kilo på en månad! Om två veckor så kommer det lilla livet börja fixera sig mer, och växtspurten kommer öka. Enligt kurvan så har han gått ned lite, men inget som oroar enligt BM. Men för en annan gnager det ändå. Är det något fel? Jag har ju tappat aptiten avsevärt igen och blir snabbt mätt när jag väl äter. Men, ska inte haka upp mig - bara försöka äta lite mer.

Kändes illa att läkarbesöket tog ca 10 minuter, och promenaden över en timme. Fick svar på odlingen, att det inte är något som kräver medicin eller liknande. Utan bara stå ut med alla toalettbesöken. Det är en kombination av trycket av barnet samt foglossningen som gör att de blir så många. Pratade också om sömnproblemen, men fick än en gång tacka nej till sömntabletter. Är jätte emot all ”onödig” medicinering och det faktum att jag har ett småbarn hemma så är jag ännu mer emot det. Mamma ska inte vara helt väck om det händer något!

Förövrigt så är det en väldigt aktiv och livlig krabat som befinner sig därinne i magen. Allra helst när kvällen kommer och en annan vill sova…

Jag var visst något övermodig i min promenad till BM igår. Det fick jag tji för i natt. Började på kvällen, då den lille i magen var mycket pigg och aktiv med sin gymnastik. Fadern tyckte det var jättekul och busade tillbaka. Jag som låg där emellan fick ta volterna. Sov som vanligt väldigt dåligt, och kryckorna var guld värda när man var uppe. Vid halv 4 så vaknar lillan, det hände en liten olycka i sängen. Hon är egentligen helt blöjfri, men nu efter att hon var sjuk och aptiten kommit tillbaka med råge, och att hon drack väldigt mycket när hon kom hem så hände det oundvikliga. Efter att allt klarats upp, sängkläder ur och lillan duschad så somnade resterande om fort. Utom den lille då - och sover inte den lille så sover med andra ord inte jag. Låg och såg hur den digitala klockan bytte siffror.

Vid 5 var sista toalettbesöket som jag fick göra, urinodling är en riktig plåga för gravida! När väl klockan ringde hade jag kanske fått 2-3 timmars total sömn, bäckenet kändes som gelé och det hela slutade med att jag fick kräkas. Sambon fick ta både lillan till dagis och åka till vårdcentralen för att lämna den lilla papperspåsen. Den andra blivande föräldern kommer med andra ord inte alltid helt undan. Själv låg jag och grät mig till sömns; hormoner, trötthet och smärta blandat med känslan av att inte räcka till och klara av vardagen.

När jag väl vaknade upp efter att ha tagit igen ett par tre timmars förlorad sömn, så kändes det lika uppgivet - vad är poängen med att gå upp nu? Men, hunden måste ut. Så det har gått med snigelfart runt med kryckor och en hund med en parabol runt huvudet. Undrar hur det såg ut? Nej, nu blev det allt endel gnäll... Resten av dagen blev bättre, när alla kom hem. Mat lagades, lilan badades och vi gjorde lite sockervadd och sedan var det godnattböcker som lästes. Hoppas på en bättre natt i natt. Imorgon ska jag till läkaren, får hoppas på något som kan hjälpa.

Tjat det var om denna boxen. Men tänkte bara säga att dateringen är ändrad. När jag hämtade ut min så gällde det  endast till 29 februari eller så långt lagret räcker, vilket både stod i text och affärsbiträdets egna ord. Men, nu är det förlängt till hela 2012 ut (eller så långt lagret räcker...) Värde 500 kronor, så passa på!
 
Vad som låg i mitt paket läser du här.

Bilden är tagen för några dagar sedan.

Har helt tappat bort vilken vecka jag är i. Har dock för mig att det ändras varje onsdag... Har försökt få in en widget som visar här på bloggen, men det ville sig inte. Tips om hur? Hur som helst, enligt den så är det 55 dagar kvar nu. Känns inte lika segt längre, kan ha och göra med att det bara blir ljusare och varmare ute så det känns som man äntligen är på rätt sida av årstiderna. Våren närmar sig!

En body med bra knäppning fick följa med hem från KappAhl idag. Lillan valde färgen. Blå och vit. Hon stod i kassan och bar sedan med påsen en bit. Hon har köpt något till sin lilla syskon.

Idag är det 2 månader kvar till beräknat födelsedatum. Får väl se hur det går med det, den därinne kanske är som stora syster och tar ett annat datum?

Igår föddes en prinsessa, och det uppmärksammar IKEA med detta erbjudande för FAMILY medlemmar som gäller från idag den 24- 26 februari! Köp en VYSSA SKÖNT madrass för 399 kronor och få en spjälsäng HENSVIK som kostar 599 kronor! Vi har ju en spjälsäng efter lillan, som vi har krånglat med att få tag i nya skruvar till, men som jag vill ha vit. Men som tur var hann jag aldrig köpa varken målartvätt, nya stora penslar eller barnvänlig färg! En ny madrass skulle vi ju köpa i vilket fall och nu så sparade jag alltså in allt jobb med målartvätt, slipning och målning samt pengarna som skulle lagts på de diverse sakerna som behövdes!

Efter några om och men och tandgnissel, då IKEA öppnade klockan 10 och sambon hade möten inbokade just då samt att lillan är hemma från dagis nu så funderade vi på hur vi skulle kunna komma dit och utnyttja erbjudandet. En kompis är på området är också gravid, men hennes bil har krånglat samt inte hade någon barnstol och sambon var tvungen att ha bilen till jobbet idag så löste sig inte det hela med den tanken heller! Tittade i lagerstatusen igår och då fanns det visst bara 7 sängar kvar, och så fanns det 8 i morse. Så var en aningens stressad över att det skulle vara slut!

Ringde tillslut mamma igår kväll, så hon åkte in till stan, hämtade bilen på sambons jobb och åkte direkt till Ikea och var väl i princip först in varuhuset och snappade snabbt åt sig en säng och madrass. Sedan klockan 10.25 bar vi in sakerna i hemmet, och nu står alltså dessa ting i vår lägenhet! Så ni som är i behov av en spjälsäng får passa på nu! Det borde väl komma fler leveranser? IKEA kan väl knappast ha en sådan spontanidé?

 Föda utan rädsla- av Susanna Heli. Hennes blogg. 

Var på föräldrautbildning förra veckan. Den är uppdelad i 4 tillfällen: Första är mest att prata om vad man förväntar sig av utbildningen och lära känna varandra. Andra är om förlossningen och det runt om och tredje är om barnet. Sista är om relationer. Så sist var det om själva förlossningen. Jag är den enda gruppen som har barn sen innan, och då "vet" jag hur det kan gå till. Men ingen förlossning är väl den andra lik? Och jag är riktigt nervös av vad som komma skall om ett par månader. Detta är nog just för att jag vet hur sjukt ont det gör. Sen också det att jag nog faktiskt inte hann med så mycket av min förlossning. Smärtlindring? Nä... Tid att tänka? Nä... Ett tu tre och en djävulsk smärta och jag hade fött barn. Egentligen förberedd? Näää... Inte riktigt. Och så hade jag tydligen en ovanlig förlossning!

Men nu så tipsade barnmorskorna om denna bok. Ena barnmorskan började läsa upp början, alltså som beskrev författarens egna förlossning. Så att man skulle förstå lite om varför just denna kvinna senare utbildade sig till barnmorska. Sedan utbildade hon sig vidare och nu är hon också doula. Sedan lästes det upp om andra kvinnors situationer där författarinnan var med och beskrev hur hon hjälpt dessa kvinnor, hur hennes verktyg hjälpt. Efter varje situation så följde övningar. Avslappning och andning och hela köret. Blev ganska krystat (haha) och fnissig stämning i rummet - sådär som det blir av att man är en samling främlingar. Sen är ju lite pinsamt att andas konstlat och högljutt inför varandra, som man träffat ett par timmar en gång tidigare.

Jag lyssnade halvt, då jag så kallat "vet". Det där med andning, avspänning och rösten. Men det som fångade min uppmärksamhet var den sista punkten. Tankens kraft! Självkänsle nördig som man är. Så jag får nästan ta och köpa boken. Eller kolla biblioteken. Lät ju intressant. Och om något fastnar och sedan visar sig hjälpa - så är det helt okej för mig!

Jag tror att majoriteten av alla som ska föda är nervösa, vissa med större skräck än andra kanske. Förstföderskan för att inte veta - hur det kommer kännas, hur allt kommer gå till, sin egna och kanske partnerns reaktioner? Omföderskan för att de faktiskt vet om - smärtan, förloppet och främst - kan det verkligen gå bra en gång till? Och om det inte gått bra tidigare gången- kommer det gå bättre denna gång?

Hur som helst- man kan ju inte gärna ångra sig. Speciellt inte nu. Att födseln hamnade på kvinnans lott hörde jag något om att det var Evas straff för att hon bet i äpplet. Det kommer ske, och ju fortare man accepterar det så kommer det nog bli bättre. Det kommer ske, oavsett. Även om jag inte ser fram emot det.

Glada tankar... Glada tankar… Glada tankar...

Gravidbravad idag (Sarah ombeds härmed att sluta läsa) : Klippte tånaglarna. Helt själv. Blev nästan som vanligt- någon kant ska klippas om känner jag. Ska jag stöna till mig eller be om hjälp? Förra graviditeten gjorde jag det till en stor affär - att klippa själv. Men nu känner jag inte riktigt för det. Har ju gjort det en gång. Och sambon är ju en fena att klippa på andra efter att ha övat i över 3 år. Känner mig kanske säkrare nu?

Jag kan, jag kan, jag kan... Fortfarande!

Idag fick jag långväga besök av Lollo! Så vi tog oss några rundor i olika affärer. Började med second hand affären. Man hittar alltid roliga saker på sådana ställen. Som denna t shirt. Nästan så att jag köpte den. Nästan. Hade ju passat bra in, men den skulle nog varit för kort om magen. Sen gillar jag verkligen inte text på bröstet, men lite rolig var den ändå!

Åkte vidare och genomsökte Expert och Siba efter en present till N, men de var slut! Hittade lite annat dock, men inte till honom. Haft en jätte trevlig dag, flera timmar i jätte härlig sällskap. Precis det jag behövt!

Lollo: "- Får jag känna på magen? Det var 5 år sist!"

Jahopp, ultraljudet och barnmorskan räknar visst olika. Enligt BM går jag alltså in i vecka 29 idag, och inte imorgon, som vi tidigare räknat. Men men. Går inte in allt för hårt med just det där med att räkna. Jag vet BF datumet, och inte ens det är ju säkert. Barnet kommer när det kommer men man vet något sånär.

Var in på labb innan, och alla prover och allt sådant har visat sig vara bra. Skönt! Har till och med ett överskott av järn, för första gången i mitt liv typ. Har alltid haft för lågt och fått äta tillskott. Hjärtat lät bra, lillan var ju som tidigare nämnt med och lyssnade. Enligt mätningarna ligger lillkillen lite över standardlinjen men inom "normal" kurvan- och han verkar hålla sig i sin kurva! Han verkar bli en stor bebis, precis som en storasyster!

När jag ändå är inne på vikt, så har jag nu lyckats gått upp 6 kilo totalt! Grattis till mig! Tack.

Nu är det bestämt! Efter ett tags letande har det nu slagits fast vilken barnvagn vi ska ha. Blev en Emmaljunga! Vi var till Babyproffsen i torsdags. Så denna barnvagn som ni ser på bilden fick det bli. Stor och rymlig hårdlift första tiden och sedan byter man när barnet bli äldre. Fick nästan som jag ville: stor, stabil, rejäl broms, hård korg under och med fyra stora raka hjul! Fick dock ge mig på en punkt, då det bara fanns med luftdäck - annars behövde man byta bromsen. Stort plus med att korgen under inte är i tyg, som vi haft på våra två senaste sulkys- de går sönder rätt lätt, och har man tungt i - typ en kasse med matvaror så kan det släpa i marken! Och säkerhetsnoja som jag har så är jag löjlig nöjd över de insydda reflexerna!

Och så blev det en quadrolift, som är smidigare ifall bebisen sover - så man bara kan lyfta upp allt utan att väcka honom. Blev även lite annat, som en matchande skötväska och så en ståbräda! Vet dock inte om den är som på bilden, då jag inte tittade ordentligt, men det var mest att visa de som inte vet vad en ståbräda är. Som alla nya moderna vagnar så kan man ändra på handtaget. Praktiskt när man åker buss, men lillan är jätteglad att kunna få köra lillebror! Helst hade hon velat ha en rosa barnvagn, men vi fick mötas på vägen så det får bli rosa filtar i istället.

Det som är bra med Babyproffsen, säkert hos andra med, är att man lämna handpenning (även betala) på vagnen, så hämtar man den när det närmar sig. Skönt att slippa ha den i hemmet eller i källaren - och de risker som är med sistnämnda. Också om det, peppar peppar, skulle hända något så har man inte köpt vagnen.