Having a 2 year old is lika having a blender whitout a lid

 
Alltså min son. Jag älskar honom. Massor. Men han är så jefla jobbig ibland. Ni vet de där duracellbatterierna? Tänk er 1000 sådana. Eller en valp! Ursöt javisst, men tuggar på saker, gör saker de inte får och läcker etc etc. Speciellt nu när vi övar på att bli av med blöjan. 3 kalsonger bara idag. Märkt revir i både vårt sovrum och vardagsrummet. Och lyckas träffa mattan givetvis. Två gånger! Men precis som med en valp så är det halvt omöjliga att bli arga på. Så tänk er en valp. Med händer. Som kan skrika mamma. Där har ni honom. Löjligt charmig, med leende så att tårna krullar sig och skuttar när han borde gå och helt bedårande... När han sover...
 
Det där med att doppa storasysters finsko i toaletten... Proppa den full med toalettpapper. Hälla ut prinsesstandkrämen i handfatet. Den nya Cars duschtvålen fick samma öde. Bada fötterna i hundens vattenskål. Gömma mobilen. Ställa sig på bordet och hoppa rätt ut 40-50 cm till soffan...Ta vattenpistolsröret i vattenskålen för att sedan spraya innehållet ut över balkongen när jag är på väg. Helt med flit. Han fnissade högt och log över axeln när han såg mig komma för att stoppa honom.
 
Han är sådär på att sova på dagen. Det är min pausknapp. Speciellt nu i värmen så behöver han sova, men håller oftast ut för länge. Somnar försent på dagen vilket gör kvällarna omöjliga. I förrgår var han uppe till 22 utan problem. Fullt ös hela tiden. Men ingen sovmorgon där inte. Strax efter 7 på morgon vaknade han. Ville titta på bilarna på parkeringen och kravlade upp till fönstret. Jag försökte vakna till och inser att det blev tyst. För tyst. Tystnad är aldrig bra! Jag kikar upp. I fönstret låg en hudkräm... Så han har smörjt in fönsterbrädan, vasen och lite av statyn. När han ser att jag ser, attackerar han fönstret... När jag precis ska ta tag i honom slänger han tag i gardinen... och g.n.u.g.g.a.r!!!!!!!!!!!
 
 
 
 
Vi gick upp. Några timmar senare bifinner vi oss fortfarande i soffan. Jag var trött. Sonen hade en pipmugg med vatten. Plötsligt försöker han få in den mellan mina läppar.
 
"Mamma latten"
"Nej tack"
"Jo mamma latten"
"Nej tack, mamma vill inte ha"
 
Jag tar åter igen undan den från mig. Känner sedan vatten rinnandes över mitt ansikte... Detta påminner mig förresten om den gången om när jag skrubbade rent brödboxen och tagit in den i duschen för att spola av den. Sonen hade tröttnat på skrubbandet och hade ställt sig på pallen och höll på med handfatet. Han blev sur på mig av någon anledning och plötsligt så rinner det mycket kallt vatten ned för min rygg...
 
Han klättrar på allt. Springer som vinden. Rymmer. Kör en Zlatanvinkning över axeln när man desperat försöker köra "Hejdå, mamma går nu..." och hoppas på den där överlevnadsinstinkten på ungen ska kicka in. "Lämna mig inte". Men icke! Han fortsätter att gå. Om det så är ut från lekparken eller ut i vattnet trots att det nu nått axlarna. Noll rädsla! Har ni någon aning om hur jobbigt det är?! Hade han varit första barnet hade han lätt blivit ...Enda barnet... Han är galet söt men han håller på att ge mig gråa hår och en förtidig hjärtattack. Eller minst ett magsår. Så, efter en dag med en riktig Emil i Lönneberga som busade sönder mina nerver så pratade jag med svärfarmor i telefon. Hon frågade vad han hade hittat på och hon bara... garvade...

"Men kom hit med honom en stund då!" 

Hörde jag just himlaportarna öppnas? När jag frågade Tornadon om han ville dit så sprang han och hämtade skorna... 
Vi var där på några minuter och han sa hejdå typ i samma sekund vi kom över tröskeln... När jag kom hem över vår egen tröskel så gick jag raka vägen till sängen och tog en powernap. En liten stund blev över en timme. Sedan ringde maken och förstörde väckte mig. Som sömnen behövdes! Det gör liksom inte ont att blinka längre! Så mat på det. Saknades bara en kall cola...
 
Idag hittade han en femma. Vi skojkivades lite med om vems det var "Min!" "Min!" "Min!" och repeat. Han löste det tillslut med att springa ur räckhåll, vända sig om mot mig ett stort vargflin och stoppar sedan pengen... I blöjan... Han slänger ut armarna i luften och utbrister "MIN! Tadaaa..."
 
Behåll den!
 
 


Kommentarer
Anna Johansson

HAHAHA vilket roligt inlägg! I love him :D

Svar: ;)
Lilli Nyfiken - Fotbollsfru, småbarnsmama med fotografdrömmar!

2014-08-03 @ 08:19:26


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lilli Nyfiken - Junibrud 2013!

Familj Vänner Foto Choklad Böcker Bakning Matlagning

RSS 2.0