Sjukt irriterad på vården - Skärpning Karstad öron näsa hals!

 
 
 
 
Var så frustrerad denna morgon! Ringde Öron Näsa Hals på sjukhuset.  Då sonen haft öroninflammation och hål på trumhinnan förr. Och för att vi blev ombedda att ringa direkt dit av läkaren om det skulle bli något igen. Sonen började ju hosta för en vecka sedan. Efter några dagar kom snoret och växlande feber. För ett par tre dagar sedan kom också att det blev kletigt i ögonen. Hostan fortsätter och han börjar hålla sig för öronen och skrek aj. Så nu ringde jag, för det har inte gått över av sig själv och bara utvecklar sig åt fel håll. Nu är det också så att dottern började hosta. Inget mer dock. Tills igår natt. Då gjorde öronen ont och så har det fortsatt.

"Du är placerad i kö. Beräknad kötid 5 minuter. Du har plats 1 i kö. Vill du bli uppringd?" Eh. Ja. 20 minuter senare ringer en rätt osympatisk sköterska. Först får jag tillrättavisningar om att personnumret och telefonnumret står ihop... Jag som bara följde rösten i telefonen... Jag förklarar förloppet med sonen och hon undrar typ varför jag ringer. Jag fick uttryckligen säga att det var läkaren själv som sagt att vi ska höra av oss direkt till dem utan några mellanvägar om vi skulle ha misstankar. Då verkade det gå. Fick en tid kl 11 idag. Men hon ifrågasatte vad de skulle göra med hostan. Hallå? Är det inte ÖRON NÄSA HALS?!

Och så nämnde jag om dottern. Så kom även febern igår. Men det gick inte tydligen. Då hon inte haft någon remiss... Eller varit där förr... Så vi skulle alltså krångla runt till bvc/vc, träffa läkare och sedan vänta på tid på sjukhus? En klämdagsfredag? När vi ändå fick tid, och ska träffa en doktor? Som det skulle ta någon minut för att konstatera om det är något onormalt med öronen?! Jag satt alltså med en 5 åring som visade exakt samma symptom som sonen visat tidigare, som inte har historiken talande för sig med tanke på att även jag - hennes mor var öronbarn, och först och främst hade ont... Vi kom ju "in" tack vare att vi fick åka till akuten med sonen då febern aldrig gav sig... Skulle det behövas igen för att få direktvård?

Jag tänkte att jag skulle fråga ändå. På plats. För annars skulle det dröja hela helgen, och om det nu är öronen så borde en hel del ont besparas. Sådant tycker jag borde vara prioriterat. Och i värsta fall inte behöva in och sitta på akuten, om det vill sig illa... Sköterskan tyckte på allvar att vi ska lägga en massa onödig extra tid på att ringa, vänta, åka runt och uppta tid som andra människor kan behöva... Det är ju inte som om det hade kostat extra mer än några minuter, jag försökte ju inte direkt få in extra röntgen plåtar, medicinering som kan gå snett eller liknande... Så himla löjligt onödigt märkligt! Och om hon hade varit det minsta trevlig och sympatisk när vi talade med varandra, då hade jag nästan kanske kunnat köpa det. Nästan.
 
Tyvärr  var det inte den trevliga läkaren vi haft tidigare. Den mannen var riktigt bra med barn. Det gick som tur var så mycket bättre med undersökningen med sonen än vad jag trodde! Inte tack vare läkaren och de två studerande som var med dock! Ska man inte vara sympatisk eller åtminstone ge sken av det när man är inom det yrket? Varför vill man ens bli läkare om människan i patienten i sig inte är intressant? Att bara säga "Ligg still, men du måste ligga still" till en nybliven 2 ...åring i ett stort sett sterilt rum är ju liksom inte optimalt. Hängde en blek teckning på en vägg, jättekul att stirra på? Ett litet barn i främmande miljö med främmande människor som petar och blåser på ställen där det både gör ont och känns konstigt- då det är så långt in i örat. Jag försökte kollra bort honom själv, pratade om glass och om han ville åka bil... "Ligg still!" Herregud, han ligger inte ens så still som han gjorde då ens när han sover!

Hur som helst så var det inget fel på trumhinnan och ingen inflammation heller. Dock hade inte hinnan "rätt färg" och hon visste inte om det var om det hade varit inflammerat för ett par dagar sedan. Det var vätska bakom ena, så vi ska på återkontroll om 3 månader. Vi fick köpa någon slags "ballong" på apoteket så vi ska se sedan hur den fungerar...
 
 
 
 
 
När hon var klar  med sonen frågade jag om dottern. Genast så kom ett standardsvar om remiss etc och jag försökte än en gång förklara att det var bara för att kunna se om det var tvunget att dra igång en process. Jag nämnde just klämfredag och helg men hon återupprepade ord för ord samma "tyvärr". Och hänvisade till nästa patient som hade tid 11.30 - och att vi hade fått vår kvart då vi fick komma in 11.15... Trots att vår bokade tid var 11.00... Är det bara på film de har den där läkarkodexen och ed?

Jag orkade inte vara trevlig mer, utan ignorerade dem sedan. De studerande hade knappt sagt ett ord utan var mer som två stora irriterande flugor som inte kunde le åt ett barn. Jag klappade min flicka på kinden, och sa högt med vuxenironi att vi fick hoppas smärtan försvinner över  h e l g e n ... Jag vet inte vad som hände, om det var en oerhört seg efterreaktion på ordet klämdag som gjorde det, för plötsligt fick dottern lägga sig på britsen... Det visade sig samma där, fel färg men annars bra. Märkligt, då hon har så ont men vi får helt enkelt avvakta... När vi gick så var det ingen form av uppmuntran, trots att dottern var tydligt ledsen. "Vår" förra läkare drog ut en låda så sonen fick välja ut någon liten sak al'a tandläkaren. Det fanns tidigare även diplom till barnen... Jag tycker det är en jättebra gest, för då avdramatiseras hela läkarbesöket och det kan bli som en liten morot om det behövs fler besök...
 
 
 

 

När vi skulle hem så släppte maken av oss på Våxnäs där det skulle vara Våxnäsdagarna. Ungarna var hyfsat pigga och jag hade lovat dem glass. Det har funnits ponnyridning tidigare år och skulle vara i år också, och jag tänkte att ett litet varv på höstryggen kunde ha varit en bra avledning på en annars obehaglig dag, men inte en polle i närheten. Inte heller den hoppborg som funnits en gång tidigare - v
ilket jag ändå var rätt tacksam över... Men så gick det med den belöningen... Själva jippot var inte direkt någon höjdare heller. Dyr ica grillade korv, någon tant sålde loppisskräp, socialdemokraterna stod på ett ställe och så var det lite annat "smått"... Alltså inte riktigt värt promenaden hem...

Väl hemma försökte jag få i ungarna den grillade kycklingen vi köpte med. Jag köpte även med ett par nya filmer som vi inte sett innan, som vi kunde se när vi tog det lugnt resten av dagen. Något litet skulle de i alla fall få, då de var så himla duktiga båda två vid undersökningarna! Lillan vissnade dock totalt när vi kom hem, det gjorde ont i öronen av att svälja. "Tanten gjorde att det gör ännu ondare!" sa hon innan hon fick gå och lägga sig... Sonen däremot, som aldrig fattar att han behöver sova de dagar han är sjuk, höll sig uppe en stund till innan han blev arg på mig för att han inte fick ha både Musse Pigg på tvn och plattan som jag hade samtidigt. Då gick han in och la sig i protest... 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lilli Nyfiken - Junibrud 2013!

Familj Vänner Foto Choklad Böcker Bakning Matlagning

RSS 2.0