Vi var hemma hos svärfarmor förut, och när vi stod i hallen för att gå blev prat om att hon skulle hämta Lillan från dagis, och att Lillan skulle sova över där på torsdag. Så gick vi ut och promenerade, hela familjen tillsammans. Jag och Lillan sparkade löv till en halvgalen hund, hon älskar att jaga löv! Sambon gick med barnvagnen och pratade i telefonen. Jag går fram till honom så att Lillan får sparka själv. Han tittar förvånat upp på mig och fortsätter i telefonen, då den på andra sidan just verkat svara:

 

Sambon: Hej, jag tänkte boka bord nu på torsdag, finns det något ledigt?

 

Jag blev överlycklig, vad gullig är inte han då? Vi har snart "förlovningsdag", men då är han borta på någon fotbollsreleterad kurs... Jag gick tillbaka till lövsparkandet, för jag ville inte höra vart vi skulle. Men jag kunde bara hålla mig några hundra meter innan jag myste upp vid hans sida och försökte lura ut några detaljer och om han hade tänkt något mer.

 

Jag (med en jätte gullig röst): Så du bokade bord du på torsdag...

Sambon: Ja, det gjorde jag. Till domarklubben...

 

Men alltså... vad fan! För att göra det hela värre så asgarvade han när jag berättade vad jag hade trott. Asgarvade! Rätt i ansiktet på mig...