"Endast tomten är vaken?"
Fortfarande vaken. Min mage dör laktosdöden. För fyttihelvete vilka smärtor. Varje gång jag råkar ut för det här påminner min kropp mig om att jag aldrig mer egentligen vill föda barn igen.
Jag hoppas det är laktos iallafall. Jag mår superilla så det där med magsjuka ligger inte långt bort i tankarna. Vill inte vill inte vill inte...
Säger att det är laktos. För nu. Jag återupptäckte After Eight igen, och knarkade ned mig lite med ett gäng av dem under kvällen... Jag har klarat dem innan, men det kanske blev en för mycket? Överdos liksom.
Försökte väcka maken och det lät väl såhär:
"Jag har så ont i magen..."
"Snark"
"Älskling, det gör verkligen jätte ont..."
"Snark"
"Jamen, tack för hjälpen..."
...
"Snark"
Inte för jag exakt visste hur han skulle hjälpa mig. Ville mest inte vara själv. Och för att det är jävligt provocerande när man ser honom ligga och s o v a medan ens egna inre tar självmord... Han kunde ju ha hämtat... Vatten?
Ligger jag still i mörkret så fokuserar jag bara på smärtan. Tänder jag och tar en bok, lär jag ha fastna i boken så jag inte kan lägga med den förens den är slut... Har läst bloggar och hemsidor för att koppla bort kramperna. Och nu är jag här...
Om inte min mage bragt mig om livet tills dess klockan ringer, kommer väl påsarna under ögonen slå ihjäl mig när jag går, och avslutar jobbet...
Någon vaken som vill underhålla mig mellan vågorna?
Jag hoppas det är laktos iallafall. Jag mår superilla så det där med magsjuka ligger inte långt bort i tankarna. Vill inte vill inte vill inte...
Säger att det är laktos. För nu. Jag återupptäckte After Eight igen, och knarkade ned mig lite med ett gäng av dem under kvällen... Jag har klarat dem innan, men det kanske blev en för mycket? Överdos liksom.
Försökte väcka maken och det lät väl såhär:
"Jag har så ont i magen..."
"Snark"
"Älskling, det gör verkligen jätte ont..."
"Snark"
"Jamen, tack för hjälpen..."
...
"Snark"
Inte för jag exakt visste hur han skulle hjälpa mig. Ville mest inte vara själv. Och för att det är jävligt provocerande när man ser honom ligga och s o v a medan ens egna inre tar självmord... Han kunde ju ha hämtat... Vatten?
Ligger jag still i mörkret så fokuserar jag bara på smärtan. Tänder jag och tar en bok, lär jag ha fastna i boken så jag inte kan lägga med den förens den är slut... Har läst bloggar och hemsidor för att koppla bort kramperna. Och nu är jag här...
Om inte min mage bragt mig om livet tills dess klockan ringer, kommer väl påsarna under ögonen slå ihjäl mig när jag går, och avslutar jobbet...
Någon vaken som vill underhålla mig mellan vågorna?
Kommentarer
Trackback
