Åh, vad konstigt det att komma hem i morse efter jag lämnat barnen. Man längtar och ser fram emot lite egentid och så kommer man hem, och allt är... Tomt... Och man saknar dem igen... Jag lär väl ångra mig när de väl är hemma igen antar jag, att jag inte passade på att göra allt det jag tänkte mig. Vräkt mig i alla möjligheter jag nu kunde göra själv... Som jag inte direkt gjorde.

 

Jag gick och la mig. Blev få timmar i natt och en timmes sömn och täckets värme gjorde det lite bättre. Sedan har jag suttit med lite hästbilder igen. Ska gallra ur favoriterna. Det enda är att jag är så himla självkritisk (vilket jag är väl medveten om), och jag kan villigt erkänna att jag inte är så hemma med att fota hästar. De är ju så stora! De fyller ju upp bilden på ett helt annat sätt. Man kan helt enkelt inte porträttera ansiktet samtidigt som att få med hela kroppen... Som man kan med bebisar, barn och hundar... Det var lite skumt ljus också den dagen, och reflexskärmar på en ridbana är helt enkelt inte att tänka på!

 

Men det får bli en utmaning detta år helt enkelt. Lärde mig en del under fotograferingen, vilket var skönt att inse. Det är då man utvecklas. Tänk om man liksom fastnar i spåret och bara kör på? Och aldrig lär sig något från gång till gång? Usch nej, ingen slentrian fotografering! Det ska vara utmanande och kul! Hade känslan när jag gå igenom bilderna, som visserligen är helt okej men inte i mina ögon mätt "perfekta", funnits senare då jag hade tagit betalt - skulle jag dåna. Men jag gör det gratis och då känns det lite bättre. Kanske är det bara en lite mindre bra för självkänslan som gör mig lite nedåt med min prestation?

 

Jag gjorde det bästa jag kunde med förutsättningarna jag hade. Familjen var med och då är det inte lätt att fokusera och gå in i "photomode" helt enkelt. Nej, åter till bilderna. Ha en bra dag!